Radioserien Livet är en fest räcker som argument för att försvara public service-idén. Aldrig någonsin har den statliga radion på ett så eftertryckligt vis berättigat sin existens. Jag älskade varje minut, varje sekund. De flesta programmen har jag hört minst två gånger, en del fler. Det är en ganska tuff måttstock att mätas efter. Tidernas […][...]

Efter den svenska hiphopens explosionsartade utveckling och stora genomslag de senaste åren var det väl egentligen bara en tidsfråga innan den första boken i ämnet skulle dyka upp. Nu är Mikrofonkåt här. Författare är musikskribenten Fredrik Strage som tidigare bl a arbetat som redaktör på de numer nedlagda tidningarna Bibel och Pop. Det var också […][...]

Jag har aldrig gillat Mötley Crüe nåt speciellt. Hela hårbandsgrejen gick mig förbi med undantag för Guns ‘n’ Roses då förstås. Visst har Mötley någon låt som är okej men jag har aldrig ens funderat på att köpa en skiva med Mötley. Tills jag läste The Dirt. The Dirt är skriven av bandet tillsammans med […][...]

I november 1984 fyllde jag tolv år. Det var då min karriär som nördigt musikfan tog sin början när jag fick soundtracket till Ghostbusters i födelsedagspresent. Sju månader tidigare spreds nyheten om Marvin Pentz Gay, Jr:s död över världen. Men då hade jag ingen aning om vem han var. Och det skulle komma att dröja […][...]

Catharina Gripenbergs diktning har lyfts fram som något särdeles märkligt och storartat,liksom också en mindre vetande radioredaktör talade om en sann gudagnista till poet. Föralldel har jag hört Gripenberg recitera sina dikter och det är hon i sanning rätt bra på, när man mer dras åt ytan än reflekterar över innehållet, ohjälpligt som man vill […][...]

Det på nåder och kant, provokationens förlag Vertigo vill introducera på svenska är den norska författaren Stig Sæterbakken med sin bok Siamesisk. Han har stämplats i sitt hemland som kontroversiell, och på baksidestexten sägs det att han är en urbota jävlig författare. Det vill naturligtvis utmana läsaren. Författaren vill så gärna få oss att vidkänna […][...]

Det är en imponerande samling fakta som Curt Gooch och Jeff Suhs samlat på sig och publicerat i "Kiss Alive Forever". Uppgifter om samtliga kända ramträdanden av världens största rockband, Kiss. Drygt 1800 genomförda konserter och ungefär 300 inställda presenteras över 290 A4-sidor. Mastigt? Jodå. Tricket med en sån här bok är nu inte Att […][...]

Det hade varit ganska lätt att göra Rockparty – En bok om Hultsfredsfestivalen till en ganska snäll framgångshistoria. Pliktskyldigt rabblande av vilka artister som spelade när och hur bra de var. Jag är glad att Stefan Malmqvist inte valde att gå den vägen (men med tanke på att det är just han som skrivit var […][...]

Det här är inte Stephensons debutverk, men den bok som han på riktigt slog igenom med. För nästan exakt 10 år sedan lyckades han skriva ett verk som inte bara är oerhört underhållande, spännande och tänkvärt, utan dessutom fick kritikerna på fall och klättrade upp på bestsellerlistorna i hemlandet USA. Ingen liten bedrift med tanke […][...]

Jag är verkligen kluven i min bedömning av Louise Eeks bok Spelat liv. Vid första genomläsningen blir jag heligt förbannad. Här har vi en tjej som växt upp under relativt ordnade förhållanden, fått allt ett barn kan förvänta sig materiellt sett, men trots det börjat dricka, knarka och jobba på strippklubb. Då vid första genomläsningen […][...]