Svårtillgänglig har han kritiserats för att vara, Erik Beckman. På internetbokhandeln är boken slutsåld. Finito. Jag går till biblioteket, där står den förvarad långt ned i mörkermagasinet. Uppe i ljuset och Erik Beckman flinar upp sig på omslaget som en uggla, i de stora tjockbågade glasögonen ser han både skarpsint och rolig ut. Jag klappar […][...]

Frank Zappa sa många roliga saker. En av dem är "The mind is like a parachute. It doesn't work unless it's open". Nu över till recensionen: Wittgenstein kom på följande. Det kallas privatspråksargumentet: En vän ber dig att svara på frågan "Vad är 45+56?" Du svarar "101", och din vän frågar dig hur du kan […][...]

Berättelsen "Solange" är vad man skulle kunna kalla en kärlekshistoria, men en som behandlar den enkelriktade kärleken. Personen Solange är den älskande, Hugo heter hennes make. Enligt typiskt Kyrklundmanér är historien till sitt omfång inte speciellt omfattande, men trots detta får vi under knappt 130 sidor vara med om ett helt livsöde. Orden "vara med […][...]

En bok som blir succé hamnar förr eller senare framför kameran, något som Kapten Corellis mandolin tyvärr inte har undgått. Om du har sett filmen, där folk som ska dö överlever, skurkar blir hjältar, saker sker femtio år för tidigt, karaktärer är helt utbytta och man inte förstår vilka som skjuter på vilka, så vill […][...]

Bröd kan precis som annan gastronomi bli till konst om man driver bakandet till sin spets, vilket jag gjort i den här boken där kunskap, fantasi och kvalitet fått spela tillsammans. Malmöpågen Jan Hedh bestämde sig tidigt. Redan som 14-åring, efter praktik på Restaurang och Conditori Residens i Malmö, stod det klart för honom att […][...]

Är det nåt jag verkligen hatar är det baksidestexter. Om de inte avslöjar hela handlingen ljuger de om den och får en att förvänta sig spännande intriger och insiktsfulla klurigheter som man sedan inte ser ett spår av inuti boken. Presentationen/reklamtexten på den svarta baksidan av min lilla bok är också den tämligen intetsägande och […][...]

Jag vet inte om barn alltid är omoderna eller om jag var ett ovanligt omodernt barn. Jag lutar åt det senare. Jag läste mycket böcker men knappast några skrivna efter 1950, och övertog i förstärkt form mina föräldrars värderingar. Den skarpaste distinktionen enligt min bedömning gick mellan "yta" och "innehåll". Den löpte genom allt från […][...]

Man ska inte titta vampyrer i ögonen. De lever på att övertala människor, och att övertala med ord är bara en liten del av det. Det är en kamp mellan viljor, och här, som i mycket annat, är vampyrer mycket starkare och helt annorlunda skapade än människor. Men det kan trots allt finnas de som […][...]

Det här är en recension som handlar om en annan bok än den jag skriver om. Den handlar om I am legend av Richard Matheson, en oumbärlig bok för den som har det ringaste intresse av vampyrer. En klassiker som, upptäcker jag nu, hade viss betydelse när jag skrev Låt den rätte komma in. Tyvärr […][...]

”Att skriva dikt efter Auschwitz är barbariskt, och detta fräter också på insikten varför det blivit omöjligt att skriva dikter i dag …” Så uttryckte den marxistiske filosofen Theodor W Adorno sig år 1949. Efterkrigstidens författargeneration präglades av misstro mot de stora berättelserna. Språket hade blivit en disciplinerande och förtryckande apparatur som betraktades som […][...]