”Nej, ni får inte kalla er gula pantrarna. Herregud, var lite originella.” USA har alltid porträtterats som en smältdegel, där alla hör hemma, men problemet med den metaforen är att en smältdegel kräver en stöpform också, och den släpps inte alla in i direkt. Ibland behövs det verk som rör om. Det är slående hur […][...]

JAAAAAAA. Ursäkta mig, ibland blir jag lite för glad av litteratur. Även om jag inte vill sätta högsta betyg. Men alltså, såhär: Jag läste många bra böcker 2012. Jag läste tunga, viktiga, välskrivna, påsannhistoriabaserade böcker, jag försökte skriva intelligenta, resonerande recensioner om dem, däremellan varvade jag ner med steampunk och omlästa ryska klassiker, och det […][...]

De senaste hundra åren eller så har vi vant oss vid att se världs- och idéhistorien som en konflikt mellan idéer och ideologier. Alla är dock inte helt överens om exakt vilken konflikten är; om det är socialism vs kapitalism, kollektivism vs individualism, tolerans vs trångsynthet, rationalism vs vidskeplighet, demokrati vs diktatur, kristendom vs islam, […][...]

Den rumänske författaren Mircea Cartarescu är relativt känd för svenska läsare. Han introducerades först med romanen/novellsamlingen Nostalgia (2002) och sedan med den stora romantrilogin Orbitor – alla i Albert Bonniers prestigefyllda Panache-serie. Nu fyller denna Panache-serie 65 år, och till jubileet utges Cartarescus dagböcker från ett drygt decennium. Det är en diger volym som ger […][...]

Det påstår sig vara Mircea Cărtărescus självbiografi. Han föddes 1956, samma år som sovjetiska tanks rullade in i Ungern, växte upp i Ceaușescus Rumänien med allt vad det innebär, där han beslutar sig för att börja skriva Mircea Cărtărescus självbiografi där han föds 1956, samma år som… Det är tre volymer, med undertitlarna Vänster vinge, […][...]

En av vårens två stora snackisar handlar om dold magi, hemliga sällskap, tonårssex och ond bråd död. Den andra är Cirkeln. Det finns få böcker från 1900-talet som används som referenspunkt för hur samhället fungerar lika ofta som George Orwells 1984. Samtidigt är det också den bok som flest ljuger om att ha läst, så […][...]

”Everything means less than zero”, sjöng Elvis Costello. Jag läste Bret Easton Ellis debutroman Less Than Zero för första gången efter att jag läst och förälskat mig i American Psycho, och det var några år sedan. Så innan jag läste hans nya uppföljare till den tänkte jag att jag skulle göra ett återbesök i Los […][...]

2009 var ett udda år för gamla gubbar. Clint Eastwood släppte en film där den ormögde gamle revolvermannen vinner genom att göra patron ur, Bob Dylan släppte en platta med mysiga, godmodiga och ganska banala kärlekssånger, och Thomas Pynchon har skrivit en roman som är… ja, tammefan, linjär. Vad är det som hänt egentligen? Är […][...]

"Now single up all lines!" Den första raden i "Against The Day" låter som ett kommando inför en strid, eller som en bandledare som peppar sin orkester inför en helt ny låt. Men det är luftskeppet Inconvenience som ska lyfta, bemannat av fem evigt unga pojkbokshjältar (Jules Verne möter "Star Trek") som ska ut och […][...]

Strangely, I became more bookish And my home and study meant more to me As I considered the circumstances of my death – Iggy Pop Eftersom det kom upp i tråden om musikers litteraturpreferenser började jag fundera lite om det här med vad som händer när pop- och rockmusiker börjar inspireras av något de läst. […][...]