Är man född i Hameln och döpt till ”Glädje” får man väl lite griller i huvudet. Jo, Hameln finns ju på riktigt (det ligger i Niedersachsen, befolkning ungefär som Falun), även om ingen tror på lilla Felicitas när hon berättar det. Alla känner ju bara till sagan: mannen med flöjten som lockade bort alla råttor […][...]

Tanken var egentligen att jag skulle ha skrivit den här recensionen för ett bra tag sen. För flera månader sedan. Jag sträckläste boken – den var ju (ÄR!) så bra. Men så kom andra saker emellan och den där tiden som krävdes för att sätta sig ned och skriva, det vill säga recensera, fanns plötsligt […][...]

Det tar ett tag innan jag lyckas sätta fingret på vad som fattas. Trots att andra delen av Jennifer Worths memoarer heter Barnmorskan i East End (del 2), och omslaget pryds av söta bebisbilder från teveserien med samma namn finns det inte en jäkla bebis i den här boken. Förklaringen är inte svårare att hitta […][...]

Att skriva självbiografiskt om till exempel döden har sina sidor. Läsarens lätthet att svälja hela texten och lägga den varm och blöt över författaren att försvara. Den outsägliga lättheten som författare i att få dela detta svåra man hamrat ner i text med andra. En berättelse som samman med andra kan bli del av en […][...]

Terese Alvén driver träningsbloggen Spark i baken. Den handlar om träning och motivation. En gång hade Terese en ätstörning, men hon blev frisk från den. I Viktig – från matmissbrukare till träningsförebild berättar hon om när hon blev sjuk, när hon var sjuk och när hon blev frisk. Flera gånger under läsningen undrar jag varför […][...]

Liksom Ett arabiskt vemod, den första roman av Abdellah Taïa som översatts till svenska (recenserad av Kettil här) beskrivs denna andra roman som självbiografisk. Liksom Kettil i sin läsning av den förstnämnda så uppehåller sig mina tankar under läsningen av Frälsningsarmén kring vad som egentligen menas med självbiografisk litteratur. Vad är självupplevt? Vad är utelämnat? […][...]

Det känns lite udda först. Som de flesta som läst Orwell tidigare är det ju hans två sista romaner man tänker på när man hör namnet. Djurens gård och 1984 är ju två av 1900-talets mest kända (och mest misstolkade) romaner, stora uppslagna metaforer och parabler med dystopiska framtidsvisioner, talande djur och slogans som blivit […][...]

En ung kvinnas sista ord heter boken. När Regine Stokke fick veta att hon led av en aggressiv och svårbehandlad form av leukemi hösten 2008 startade hon en blogg, ”Face your fear”, där hon berättade om sin sjukdom och sitt liv under det sista året. Den utvecklades fort till Norges mest lästa blogg, enligt bokens […][...]

Den fotografiintresserade kan glädja sig åt att det verkar som om de svenska förlagen plötsligt vågar göra de där stora satsningarna. Gå igenom arkiven och berätta hela historien. Strömholm-boken som kom för en tid sedan var riktigt maffig. Nu kommer en till i ungefär samma storlek, och det ryktas att fler tegelstenar är under produktion. […][...]

Den unga Jane sitter och betraktar sin mor lite längre bort på picknickfilten. Moderns haka har på ett underligt sätt börjat gå ihop med halsen, ser hon. Linjen är liksom inte distinkt. På benen som syns under kjolen är håret illa rakat och blåröda åderbråck löper som farlig spindelväv. Likt häxan i Snövit har modern […][...]