Det sägs att Paul Auster har gått på tomgång några år. Det monumentala verket, den postmoderna New York-trilogin kom på 80-talet. Under 2000-talet har hans produktion varit sparsam, och nu har man anledning att misstänka att luften har gått ur Auster. Känner han möjligen att det har blivit dags för ett slags bokslut? Det kan […][...]

1983. Den 14 februari. Då föds Park Jong Dae. I Korea. Nio månader senare flygs han till Sverige. Byter födelsedag till 3 mars och namn till Patrik Lundberg. Tjugofyra år senare flyger han tillbaka. Patrik Lundbergs debutbok Gul utanpå handlar om adoption. Patrik växer upp i Sölvesborg, blir kallad kinesjävel, får frågan om varifrån han […][...]

Det faktum att Rod Stewart, helt nyligen efter en omröstning, hamnade på topp tio-listan (åttonde plats) över Britain’s wittiest celebrities – man fick inte rösta på komiker – säger en hel del om hur det är att läsa hans självbiografi Rod: The Autobiography. Att läsa denna bok är som att befinna sig i en spirituell […][...]

Trångboddhet, smuts, stora barnkullar och inga preventivmedel. 1950-talets East End verkar på många sätt avlägset. Det är en tid när ruinerna från andra världskrigets bombningar fortfarande stod kvar i de fattiga statsdelarna, när graviditeterna avlöste varandra och man fortfarande ”blev med barn” snarare än ”skaffade” dem. För nyutexaminerade barnmorskan Jenny Lee blir mötet med slummen […][...]

En liten pojke i det brittiskägda Kenya är inne i stan med sin mor för att köpa en skoluniform, så att han på nåder ska släppas in i Civilisationen. I en indiskägd butik (alla butiker ägdes av indier) får han syn på en bild av en mager man i höftskynke och runda glasögon. ”Vem är […][...]

Människan var det berättande djuret, den enda varelsen i världen som berättade historier för sig själv för att komma underfund med vad för sorts varelse hon var. Med dessa ord inleder Salman Rushdie sin bok, Joseph Anton. Läsaren får följa Rushdie från barndom, genom ungdomsåren och till sist de åren efter att Satansverserna publicerats. Rushdie […][...]

Under 46 års karriär som rockstjärna, med snälla akustiska visor och förbannade taggtrådssolon, rockoperor och garagerock, syntexperiment och tradcountry, protestlåtar och kärleksballader, medmusiker och kompband som lämnats vind för våg, finns det egentligen bara en sak som förblivit helt konstant med Neil Young: allt han gör är inte lyckat, men allt riktigt lyckat han gjort […][...]

Varje dag såg jag själv till att jag kom till skolan. Min mor ställde fram en skål cornflakes och mjölk i en liten flaska. Vi hade inget kylskåp och större delen av året behövde vi inget – huset var kallt, det var kallt där uppe i norr, och när vi köpte mat åt vi upp […][...]

Så lätt att sugas in i, uppslukas av, falla för. Så svårt att skriva om. Det tycks som att intresset för del fem av Knausgårds Min kamp är svalare än för de tidigare delarna av sviten. Det är inte rättvist. Det här är inte den bästa av dem, inte den mest välskrivna men den mest […][...]

När man säger Herman Lindqvist reagerar de elektriska pulserna i hjärnan direkt och kastar omedelbart fram en bild på en äldre man, som i blå blazer, skjorta och kravatt vandrar runt i någon historisk slottsmiljö och med stor inlevelse berättar någon anekdot från den svenska historien. Om din hjärna inte reagerar så beror det på […][...]