Utgiven | 2012 |
---|---|
ISBN | 9789100126179 |
Sidor | 637 |
Orginaltitel | Joseph Anton |
Översättare | Hans Berggren |
Människan var det berättande djuret, den enda varelsen i världen som berättade historier för sig själv för att komma underfund med vad för sorts varelse hon var.
Med dessa ord inleder Salman Rushdie sin bok, Joseph Anton. Läsaren får följa Rushdie från barndom, genom ungdomsåren och till sist de åren efter att Satansverserna publicerats. Rushdie föds i en icke-troende muslimsk familj och skickas till England för att utbildas. Han söker sin identitet i sitt nya land; han är en outsider, en emigré som slår igenom med en roman om Indien. Det är emellertid när han skriver om satansverserna, de verser som han menar utelämnades från Koranen, som han blir kontroversiell. Den muslimske Ayatollan Khomeini placerar en fatwa, en dödsdom, på Rushdie.
Rushdie lever ett kringflackande författarliv: kamp med diverse bokförlag om utgivandet av hans böcker, middag med kulturpersonligheter och alltid fara för det egna livet. Efter att först ha tagit fatwan som ett skämt, sjunker sakta insikten om dess långvariga konsekvenser in. Han kan inte längre träffa sin son lika ofta, och staten erbjuder endast skydd för honom, medan hans familj lämnas obevakade. Tiden går; stundvis tvivlar Rushdie på sitt ställningstagande. Var det fel att kritisera islam? Eller var han kanske för hård i bettet?
Memoarerna är Rushdies sätt att ge sin version av händelseförloppet och att visa människan bakom satansverserna; en människa som stod fast vid yttrandefrihet, dödshotet till trots. Rushdie är någon som försöker passa in utan att förlora sin egen identitet. Trots detta får man intrycket av att han inte riktigt vet vem han är. Hans försök att uttrycka utanförskapet på ett humoristiskt sätt misslyckas. Istället för att måla ett intimt portätt, skapar Rushdie ett avstånd mellan sig själv och läsaren. Ibland lyckas emellertid Rushdie slå an rätt ton vilket ger möjlighet för läsaren att få större inblick i hans författarskap. Detta sker bl.a. när han berättar om djävulen:
[det var Lucifer som förvisades] till en kringirrande, flackande vagabondtillvaro… utan fast hemvist… utan någon bestämd plats där han tilläts vila sina fötter. Denne utdrivne, landsflyktige Satan var kanhända det himmelska skyddshelgonet för alla landsflyktiga, utdrivna människor […]
Då Satansverserna handlar om de rader ur koranen som Satan skulle ha dikterat, kan detta vara nyckeln till att förstå både verket och människan. Djävulen förändras från att vara en ondskefull gestalt, till en rebell i humanismens namn.
I ett samtal mellan Rushdie och Doris Lessing hävdade Lessing att ”[Rousseaus sätt att skriva memoarer] var enda sättet, […] man måste bara säga sanningen, så mycket sanning som möjligt.” Detta kan inte sägas om Rushdies memoar. Vanligtvis brukar memoarer vara skrivna i jagform, istället är Joseph Anton skriven i tredje person, varför? Möjligen försöker författaren att distansera sig från sig själv i syfte att få en överblick. Jag längtar efter att lära känna människan Rushdie, men dessvärre stannar berättelsen vid dennes alter ego, Joseph Anton. Detta ego, som är hämtat från Tjechovs och Conrads namn, saknar dessa författares stränga, genomskådande blick. Joseph Antons blick rör sig snabbt över Rushdies kända umgängeskrets, men allt för snabbt för att få grepp om den. Rushdies händelserika liv är utmärkt romanmaterial, men dessvärre hittar språket inte alltid fram till läsaren.
WH Auden skrev en gång: ”when we encounter a natural style we are always surprised and delighted, for we thought to see an author and found a man”. Dessvärre är det inte så i Rushdies fall. Istället finner vi ett hopkok av ansiktslösa människor, återberättade på ett flyktigt sätt.
Publicerad: 2013-01-05 00:00 / Uppdaterad: 2013-01-05 18:25
En kommentar
Jag har personligen inte läst boken, men jag har pratat med min bror, som har läst boken och följt Rushdie i några år, om ”Joseph Anton”. Från våra samtal uppstod liknande tankar som uttrycks i denna recension, och det är på den grunden som jag tycker att du har gjort ett bra jobb med att fånga det som verkar utgöra det primära intressestoftet på ett inbjudande och sammansatt sätt.
#
Kommentera eller pinga (trackback).