Vadå härlig blandning, kanske du undrar? Hur härligt kan det bli med våld och mord? Jo, men alla som någon gång stött på en klassisk deckare (d.v.s. alla) vet ju att deckargenren till lika stor del består av mysdeckare som av våldsförhärligande beskrivningar, så alltför främmande kanske tanken ändå inte är. Fast i Hilary Fitzgerald […][...]

Det finns många sätt att gå sönder på, och många sätt att läka, att helas. Ester Chiedza Roxberg har varit med om mycket och hon skriver sig igenom det. Hon skriver ett brev till sin son men kanske är det ännu mer till sig själv. Hon försöker förklara och därigenom förstå, både sig själv och […][...]

Systrarna Hedman, som Mia Fernando och Sofie Twal Hedman ofta kallades som barn, har skrivit om sin uppväxt i den Livets Ord-inspirerade församlingen Karisma Center i Stockholm. Församlingen startades 1996 med stora ambitioner om att ha 20 000 medlemmar år 2020 men redan 2005 gick den i konkurs. Församlingen löstes upp eller gick samman med […][...]

Psykiatern och författaren Åsa Nilsonne (född 1949) bar under många år berättelsen om sina fem år i Etiopien i början på 1960-talet inom sig, innan hon – efter ett par misslyckade försök – i sjuttiofemårsåldern slutligen lyckades sätta sina hågkomster på pränt. Något som resulterade i den fängslande självbiografin Den jag blev i Addis Abeba: […][...]

Visst hade jag varit nyfiken på att läsa Maia Kobabes seriebok Gender Queer även om den inte hade toppat listorna över böcker som folk vill förbjuda från amerikanska bibliotek. Frågan är om jag hade hört talas om den? Kanske har uppmärksamheten, trots illviljan, gjort gott? Nu har jag läst tillräckligt många böcker på de där […][...]

En yngling var han när han lämnade Storbritannien. En genomgripande känsla drev honom iväg. Hans tysklärare som var judisk flykting hade uppmuntrat honom att söka sig till ett tysktalande land för sina fortsatta studier. Under några år arbetade han för MI5 och MI6. Ett arbete som var långt ifrån glamoröst. Uppdragen bestod i att förmedla […][...]

Min bekantskap med Woody Allen daterar sig till 1977, då min gymnasieklass stuvades in en skraltig buss för att tjugo mil senare släppas av utanför en biograf i storstan. Filmen visade sig vara Annie Hall och jag kan säga att det inte bara var vår svensklärare som var eld och lågor på hemvägen. För egen […][...]

När vi lämnade Doften av en man (2017), bok två i Agneta Pleijels suveräna självbiografiska trilogi, vill jag minnas att hon som bäst var i färd med att dra upp bopålarna och lämna Göteborg och Haga bakom sig. Ett jobb hos den legendariske Karl Vennberg på socialdemokatiska Aftonbladets kulturredaktion väntade i Klarakvarteren. Den påföljande och […][...]

Sanna Manders omslag till Susanne Ringells bok Att avskalas ett liv är fascinerande. Blommor och frukter mot en svart bakgrund. Som en flamländsk väv. En barockmålning. Växterna är hängande, något övermogna i fylliga färger. Flugor på fruktskalen. Kniven längst ner. Redo att skära. Ett ögonblick ser jag fram för mig rosiga, skära inälvor som plockats […][...]

För egen del gör jag det. Fast jag är ju bibliotekarie, så det kanske inte räknas. Vi är ju berömda för att hålla reda på all möjlig mer eller mindre udda information. I efterordet till den utgåva av Helen Kellers klassiska självbiografi Mitt livs historia (1903), som förlaget Bakhåll gav ut 2014, räknar Helena Fagertun […][...]