Man skulle kunna säga att journalisten och författaren Rebecka Åhlund fick sitt genombrott 2019 med den självbiografiska romanen Jag som var så rolig att dricka vin med. I den romanen skriver hon naket och ärligt om hur hon under tiden i London förstod att hon är alkoholist. Vi får följa henne under den första nyktra […][...]

Jennette McCurdys bok Jag är glad att mamma dog, med sina klara färger och en bild av Jenette som håller i en rosa urna är en bok man lägger märke till. Ännu mer uppseendeväckande blir nog skildringen för den som vuxit upp med Nickelodeons iCarly, eller barnskådespelare generellt. McCurdys bok är ett viktigt vittnesmål av […][...]

Innan jag börjar läsa måste jag rusta mig. Jag läser Stina Wollter och Roxane Gay, jag läser Ur mammas mörker och plockar fram Inte som andra döttrar ur bokhyllan. Den står i min biografisektion Olyckliga flickor. När jag var i yngre tonåren hade jag en hylla som jag kallade just det – Olyckliga flickor – […][...]

Det är 1920-tal och den blyga skogshuggardottern Hilma spenderar några sommarveckor hos sin kusin i Västerbottens inland. Trots sin enkla bakgrund och trots föräldrarnas skepsis har Hilma kunnat utbilda sig till småskollärare, tack vare att hennes egna lärare uppmärksammar hennes fallenhet för studier. Hon har precis avslutat sitt första skolår som lärarinna när hon blir […][...]

För fyra dagar sedan publicerade Brottsförebyggande rådet en rapport om hatbrott mot afrosvenskar. Det är ruggig läsning om hot och våld, men kanske framför allt om vardagliga verbala påhopp. Att bli kallad n-ordet, apa eller smutsig och att bli uppmanad att ”åka hem till Afrika” kan på kort sikt utlösa ilska, chock och rädsla. Vid […][...]

En bok som jag gärna rekommenderar till alla och envar, men i synnerhet till dig som kommit upp lite i åren, är Yvonne De Geers omistliga barndoms- och tidsskildring Aldrig en av oss. Författaren föddes som Ejvor Jonsson, men adopterades i tidig ålder av Ingrid och Jakob De Geer, efter att de förlorat sin lille […][...]

Ynglingen Maksim tar avsked av sin gråtande farmor och reser med flodbåten till Kazan. Han ska börja på universitetet. Men det saknas pengar så Maksim behöver ett extraknäck. Han tar det ena påhugget efter det andra i staden vid Volga och lär känna hamnsjåare, bagare, trädgårdsanställda och allsköns trasproletariat. Maksim läser en mängd böcker – […][...]

När jag var i tjugoårsåldern gick jag ofta på teater, helst på Dramatens små scener men även på Stadsteatern. Där fanns foldrar om en pjäs som regisserats av Suzanne Osten, ett flera timmar långt verk som flirtade med verkligheten på något märkligt sätt. Besvärliga människor. Jag köpte en rejält subventionerad ungdomsbiljett och satt uppslukad av […][...]

Efter att ett helt liv ha känt sig annorlunda, flera vändor i terapi, antidepressiv medicin och även en inläggning på en psykiatrisk klinik får Clara Törnvall till sist en remiss för att bli utredd för autism. Hon sliter med frågeformulär under en psykologs överinseende och plötsligt faller bitarna på plats. Det här är hon – […][...]

Kristoffer Triumfs debutbok är skriven i dagboksform där inlägg från nutid blandas med dåtid. Tidsmässigt rör sig inläggen mot varandra för att slutligen sammanstråla i nutid. Det börjar med Strängnäs 1985 och elvaåriga Kristoffers första möte med alkohol. Vi får följa med under skolåren, på fritidsgården, praktiken och jobbet på Nöjesguiden. Frilansjobben, relationerna och festandet. […][...]