Om man nu prompt ska rita serier om ett gäng svenska gymnasiekids förgrämda identitetskriser och förvirrade olyckliga kärlekssituationer – hur bär man sig då åt för att intressegöra? Man klär dem i trikåer och ger dem superkrafter. Och låter dem gå superhjälteprogrammet på en i övrigt vanlig svensk gymnasieskola under slutet av 90-talet. Liksom i […][...]

Jag tänker mig att om en serieskapare bara fick teckna tillräckligt länge – låt säga några tusentals miljarders miljarder år – skulle han tills slut ha experimenterat sönder varenda möjlig form, förenat alla oförenliga element med varandra, täckt alla stilar och utforskat varenda vrå av sin fantasi. Och jag tänker mig att Joakim Pirinen är […][...]

Svarta Serien är Galagos nya satsning på långnovellformatet. Två gånger om året ska en serieskapare teckna en långnovell som publiceras ensam som en snygg, svart liten bok. Först ut i Svarta Serien är Mats Jonsson med I detta satans rum. Serien är föga förvånande självbiografisk och utspelar sig under de fem veckor som Jonsson och […][...]

Det är lika bra att erkänna genast: Jag är en stor beundrare av Tove Janssons författarskap. Min mamma kan både Hur gick det sen? och Vem ska trösta Knyttet? utantill och det hände därför att jag och mina syskon satt lutade mot kylskåpet och bläddrade i böckerna medan mamma lagade mat och reciterade texten. I […][...]

Gudrun är en medelålders kvinna som åldrats i förtid. Hon är dessutom en kvarleva från ett annat decennium då husmödrarna hade städhuckle. Gudrun lider mycket, hon lider av renlighetsmani och är överhopad av husmoderstips samt är ett stort fan av rabattkuponger. Samtidigt är hon urbilden av en white-trash morsa, har ständigt en halvrökt fimp i […][...]

En CP-skadad i en toalett, en kostcirkel formad som en svastika och en obehaglig figur som pissar i en barnvagn och säger "Såja, lite får man tåla om man ska bli sprutnarkoman". Jo, malmötecknaren Sara Granérs debutalbum äger en viss råhet. Den gräsligt galghumoristiska värld som frammanas i Det är bara lite AIDS befolkas av […][...]

"Aldrig godnatt" är en självbiografisk serieroman om Coco Moodyssons uppväxt i början av 80-talet på söder i Stockholm. De tre vännerna Coco, Klara och Matilda upptäcker punken och bestämmer sig för att starta ett band. De är unga och modiga och ska ta över världen. Men det går inte riktigt som de har tänkt sig, […][...]

Det är lite Tintin över den unge mannen, med beteckningen fashionraggare, som är huvudperson i serien "Stockholmsnatt", som är en av de två serier som "This is Stockholm" består av. (Den andra serien heter "Disco sucks".) Absolut inte i personlighet, men till utseende, särskilt vad gäller hans oftast så uttryckslösa ansiktsdrag. Lätt förvåning och fundersamhet […][...]

Problemet med att vara så sjukt bra på att välja skådespelare och få ut det bästa av dem som Joss Whedon är, är att om man sedan drar iväg och gör andra saker med samma karaktärer – ja, då blir skådespelarna lätt saknade. Serenity: Those left behind är för all del väldigt snyggt tecknat – […][...]

I en underjordisk sal förvarar väktarsamfundet en fastkedjad gammal vampyr. Dit förs en grupp unga aspiranter för att lyssna till vampyrens berättelser om sitt släkte – något som kommer dem närmare än vad som var tänkt när, som så ofta när The Watcher’s Council organiserar saker, går riktigt snett och leder till både överraskningar och […][...]