Ibland vill man inte vara ingående. Man vill inte förklara. Man vill bara säga Det här är så sjukt bra, läs! Ibland finns det inte ens något att säga, tycks det. Och det är lite den känslan jag har nu när jag skall berätta för er om Så jävla normal. Jag sitter, står, går. Funderar […][...]

Det är otroligt svårt, det att vilja vara annorlunda. Den goda intentionen kan lätt sluta med ett krystat och tillgjort resultat. Att medvetet bryta mot normer kan i bästa fall leda till någonting helt nytt och spännande, och i värsta fall kan man inge ett tafatt, osäkert och rätt så pinsamt intryck. Kim W Andersson […][...]

Visst är väl Henrik Bromanders enkla tecknarstil med dess halvgulliga, naivt storögda figurer (framställningen av Reinfeldt i Hur vi ser på varandra från 2005 koncentrerar hela hans maner) duglig, men i längden blir den övermåttan motståndslös och tvådimensionell. Han är en större berättare än tecknare. Milt sagt. Härligt då att han nu valt att hålla […][...]

Jeffrey Browns debutroman Fumlig är ingen bok som berör. Mig åtminstone. Inför den, enligt baksidetexten, känslosamma och medryckande kärlekshistoria som presenteras står jag oberörd. Kanske borde jag bli rädd, söka upp en psykolog samt ifrågasätta kontakten med mitt själsliv. Det gör jag inte. Istället skyller jag på boken. Fumlig är en självbiografisk serieroman som behandlar […][...]

För all del, sett till ingredienserna har Lars Krantz förutsättningarna för en ordentlig skräckberättelse. Här har man matat ålarna med en gammal gumma. Här finns kackerlackor med ansikten som keruber. Här finns en vanskapt pojke som ser ut som en mutation av huvudpersonen i This is England. Allt i svart flödande tusch, lika mörk och […][...]

Att gnälla på Sverige är svenskarnas kulturella särdrag, konstaterar Arne Anka. Egentligen sammanfattar det väl också mycket av Arnes egen karaktär i ett nötskal, även om han nu inte begränsar sig till att gnälla på Sverige allena. Men gnälls gör det, vanligtvis över en eller flera öl på Zekes krog, och allt som oftast i […][...]

Jakob Nilsson har tagit sig an uppdraget att överföra Stieg Trenters kriminalroman Roparen till serieformatet. Resultatet blir blandat; en inte alltför engagerande historia räddas till viss del av vältecknade miljöer. Det finns de som har problem med adaptioner av det här slaget, att man tar en hög konstform som romanen och skitar ner den genom […][...]

Vi träffas utanför klubben, ska jag vara ärlig så har jag spanat på dig hela kvällen men inte riktigt vågat gå fram. Det är något med att du rör dig sådär vant och självsäkert men ändå inte släpper in som gör mig blyg. Men du har fångat mitt intresse så när vi står där utanför […][...]

När huvudpersonerna i Erik Helmersons debutroman Blixthalka upplever Island för första gången ser de det med alldeles särskilda ögon. Erik, som hela livet drömt om de gamla sagornas mytomspunna land, försöker förklara de vikingatida karaktärerna för vännen, men Lottas förståelse landar i Star Wars-referenser. ”Så Gunnar actionfigurer sålde bättre än Njáls? Gunnar var Han Solo […][...]

Om man väljer att söka efter definitionen av journalistik i Nationalencyklopedin får man veta att journalistik särskiljer sig från skönlitteratur genom att inte behandla fiktion. Den skiljer sig också från det vetenskapliga arbetet genom kravet på aktualitet och dess huvudsyfte är att skildra verkligheten. Däremot står det ingenting om i vilket format man ska presentera […][...]