Marie Silkebergs diktjag svävar omkring i tidlös sorg i sin senaste diktsamling Hjärta, jägare. Samlingen, som är uppdelad i fem delar, inleds med en dikt om barnet som hittas i den äldsta funna människograven; man hittar det i fosterställning, med en kropp som varit hårt svept – en omsorg som enligt diktjaget skvallrar om ”en […][...]

Jag ville inte alls veta hur det är att vara död Jag ville veta hur motsatsen var möjlig I Lina Rydén Reynols fjärde diktsamling undersöker ett diktjag det liminala tillståndet mellan livet och döden – och inte det som vissa hänvisar till i nära-döden-upplevelser, utan det märkliga tillstånd det är att helt enkelt existera, utefter […][...]

Kerro Holmbergs senaste diktsamling Tänka ugglans bo får mig att googla på just ugglor. Även om titeln är metaforisk söker jag efter något konkret som ska hjälpa mig in i dikten. Det behövs inte, ska det visa sig, för det här är dikt som leder läsaren in via den tydliga inledningen och sen gör det […][...]

Den bästa dagen är en dag av törst, skrev Boye, och konstaterade att det är vägen som är mödan värd. Nioosha Shams poesidebut Teshne, som betyder ”törst” på farsi, följer i detta tankespår, skruvar upp volymen på det och fyller det med kropp, värme och sprittande sårbarhet. Det handlar om kärlek och kärlekar, men kanske […][...]

Modernismens mest kända dikt är Det öde landet av T.S.Eliot. 2022 fyllde dikten 100 år. Bakhåll förlag har givit ut den på nytt med en översättning och ett efterord av Jonas Ellerström. Det öde landet har fem delar. Den första delen De döda begravs har teman som årstidernas växlingar, bördig jord, skör växtlighet och dödande […][...]

Kuriosakabinettet, kan man lugnt konstatera, har gått ur tiden. Med Wunderkammer, av finlandssvenske Ralf Andtbacka, får vi dock återigen uppleva denna otympliga, mystiska möbel och de hemligheter som kan hittas i dess oräkneliga fack. Om kuriosakabinett skriver Andtbacka: Kuriosakabinettet uppstod ur den radikala expansion av det mänskliga vetandet som de stora upptäcktsfärderna innebar. Samlingen var […][...]

Jag tycker om poesi som griper an från första raden. Jag vill oftast inte behöva stånga mig in i lyriken. Därför blir jag glad när jag öppnar Jag ska inte blunda för det i dig som trollbinder mig. Det börjar med att jaget är runt 19, bor i kollektiv och gör musik. Glider runt i […][...]

I sitt efterord har Judith Kiros ett citat av Dylan Thomas, där han förklarar en del av sin poetik: ”Jag vill inte uttrycka vad andra människor har känt – jag vill slita bort någonting och visa dem vad de aldrig har sett förut.” Åtminstone för den här läsaren lyckas Thomas med just det. Det är inte […][...]

I förordet till Ny Poesi – 2023 klappar initiativtagaren till antologin sig själv på axeln. Och med all rätt! Det behövs fler forum för nya poetiska röster. Andra förlag, som Wahlström & Widstrand och Brombergs, har lagt ner sina debutantantologier – antagligen för att det inte var lönsamt i förhållande till hur mycket arbete som […][...]

I diktsamlingen Händer att hålla i gestaltar Anna Arvidsdotter effektivt prekariatet inifrån: timmarna, dagarna, månaderna, åren som visstidsanställd brevbärare. Med korta rader, ofta upphackade meningar och många omtag är monotonin ständigt närvarande, men ännu mer närvarande och ännu tydligare är osäkerheten och vad den gör med en människa. stig lär mig minimala rörelser nära kroppen […][...]