Är det en enbart självisk handling att skapa litteratur, eller är en sådan handling lika delar uppoffrande och givande, tänker jag när jag kommit halvvägs in i Utskuret ur ett större träd. Boken utgör Eva Ströms nionde diktsamling, eller tionde beroende på hur man räknar, och är uppdelad i nio sviter som sinsemellan skiljer sig […][...]

Sommaren har redan visat lite av sin prakt och förmodligen har vi fler timmar i solen att se fram emot de närmaste månaderna. Boknördar pratar däremot hellre om vilken bok de läser än klagar på vädret, och tur är väl då att det går lika bra att läsa när regnet faller och åskan mullrar som […][...]

En av de första frågor jag får, eller ställer, när jag pratar om böcker är vad boken handlar om. Även om det ofta finns mer relevanta frågor som ger svar på vilken läsupplevelse boken ger är frågan om handlingen den mer självklara. Handlingen är en bok som handlar om handlingen. Det är en roman om […][...]

Det är februari och redan har vi hunnit skriva om massor av fina böcker här på Dagensbok. Längst upp på månadens topplista hittar ni danska Inger Christensen och romanen Azorno som vi tycker förtjänar lite extra uppmärksamhet. Vi har också hyllade Liv Strömquist, som i veckan fick ta emot Expressens nyinstiftade satirpris Ankan. Tidigare i […][...]

Anteckningar om Azorno: I ett flöde av höstens romaner. Hur att läsa? poesi Romanen upprepar sig för att den bör göra det. Ska inte förstås. Finns något i upprepningarna, det musikaliska. Hitta ett sätt att läsa, lyssna på, se. Kvinnorna är ansiktslösa, röstlösa, språklösa. Än mer röstlös är Azorno. röster, kroppar, kläder Kollektiv! De våldsamma […][...]

Idag firas den tolfte världspoesidagen som är FN:s sätt att uppmuntra till poesi. Världspoesidagen firas runt om i världen och uppmärksammas förstås även här hemma i Sverige. Stadsbiblioteket i Stockholm bjuder på lunchpoesi och till kvällen blir det poesifestival ledd av Athena Farrokhzad på Kägelbanan med tema migrationer. Medverkar gör bla Hanna Hallgren, Khashayar Naderehvandi, […][...]

Första gången jag läser Det får jag ångest. Jag slår upp boken och möts av ett massivt textblock där meningarna slingrar sig som ormar i stackatotakt: Det. Det var det. Så har det börjat. Det är. Det fortsätter. Rör sig. Vidare. Blir till. Blir mer Efter två sidor blir jag tvungen att lägga ifrån mig […][...]