En av de första frågor jag får, eller ställer, när jag pratar om böcker är vad boken handlar om. Även om det ofta finns mer relevanta frågor som ger svar på vilken läsupplevelse boken ger är frågan om handlingen den mer självklara. Handlingen är en bok som handlar om handlingen. Det är en roman om romaner.

Precis som debuten Reglerna (2008) upprättar Handlingen snabbt en distans till läsaren som håller i sig romanen ut. Även huvudpersonerna i de båda böckerna har likheter. Det är egensinniga ensamvargar som emellanåt får osympatiska drag. Det skulle till och med kunna vara samma person som bär huvudrollen i både Reglerna och Handlingen.

I Handlingen försöker jaget att närma sig världslitteraturen. I lägenheten som hon delar med sambon Màrams finns Biblioteket, ryggarna står radade bredvid varandra i sin mängd, innanför sina tjocka, slitna pärmar.

Jag har ju sett det ske otaliga gånger, varför kan jag inte bara göra det? Gå nära en bok, vända den och blanda mig med dess innanmäte. Vad är jag rädd för? Kanske tanken att boken å ena sidan ska sluka mig och inte jag den, eller å den andra att jag inte ska bli insläppt.

Många av de grubblerier som huvudpersonen har gentemot läsningen och böckerna är starkt igenkänningsbara. Rädslan eller oron finns nästan alltid hos mig inför läsningen av en ny bok. Tänk om den är för svår, om jag inte förstår den, eller om den helt enkelt är tråkig eller dålig. Just rädslan för att inte kunna komma in i den.

Jaget i Handlingen försöker på olika sätt för att komma igång med projektet Världslitteraturen: hon anmäler sig till en kurs och pratar med ”kufarna” på bänken på torget och hon läser Roland Barthes Litteraturens nollpunkt om och om igen. Men det är först när jaget ger upp ambitionen som hon hittar glädjen i litteraturen. Av en slump plockar hon fram Alfabet av Inger Christensen:

Jag tog åter fram Alfabet, jag kunde inte slita mig från dikten, den svällde ut i ett väldigt delta av allt, jag kunde omöjligt lägga den åt sidan. Jag lade mig ner på sängen, det var början på genombrottet. Jag kände det i hela kroppen – förändringen.

Precis som litteratur gör i den verkliga världen, inte bara i romanens, hjälper böckerna jaget ur sorg och depression. Ett barn blir inte fött och det är först när hon får Kaddish för ett ofött barn av Imre Kertész i sina händer som hon börjar hitta ut i verkligheten igen.

Och jag tänker att det är där litteraturen fyller sin funktion, när den transporterar oss mellan våra olika verkligheter.