Medea dödar sina barn utanför scenen. Klytaimnestra sin make likaså. I de antika tragedierna ser vi inte de våldsamma handlingarna, bara deras konsekvenser. Morden återges men gestaltas inte. Pjäserna utspelar sig på så sätt i, som Christina Ouzounidis skriver i denna avhandling, ”det avlyssnade, i det vi hör snarare än i det vi ser, i […][...]

Lyriken är bedräglig. Det är något som alla vana läsare av nämnda genre vet. Möjligen går det att hävda att all skönlitteratur i någon mening duperar oss, men poesin och poeterna gör det extra mycket. Duperar, i den meningen att vi sällan får bara det vi först ser. Enskilda meningar kan vara otvetydigt klara, men […][...]

Sofia Robergs bokdebut är en diktsvit som expanderar snarare än utvecklas från en punkt till en annan. En celldelning. Jag ser framför mig en bubbla som spricker, hur nya små bubblor bildas och ofrivilligt fäster sig mot varandra. För att sedan växa. Växandet är ett tema hos Roberg, vars dikt har sin utgångspunkt i naturen […][...]

Vi är många som läser och skriver för att kunna överleva. Det finns ingenting passivt över det, ingenting försonande. Det är en speciell slags hunger. Det är en speciell slags törst. Detta slår Kristian Lundberg fast redan tidigt i den nya boken. En skrivande människa är i det närmaste alltid också en läsande människa. Att […][...]

Brev i april är en sällsam diktsamling. Christensen skriver om livets resa på en flod mellan två stränder, den ena stranden med ”det rasande hoppet om förklaring och avslutning” och den andra stranden ”en endaste enda förklaring som sprider sig och sprider sig”. Genom Christensens flätade meningar, repetitioner, omlottdiktning, skymtar livet. Kan inte livet sägas […][...]

atombomben finns Hiroshima, Nagasaki Hiroshima den 6 augusti 1945 Nagasaki den 9 augusti 1945 140. 000 döda och sårade i Hiroshima ca 60. 000 döda och sårade i Nagasaki siffror som står stilla någonstans i en avlägsen vardaglig sommar sedan dess är de sårade döda, först många, de flesta, sedan färre, men alla; till sist […][...]

Finns det något mer uttjatat än att använda rubriken ”storleken har betydelse” i hopp om att väcka lite intresse kring ett till synes tråkigt ämne? Kanske är det ännu tråkigare att använda en variant på ”x är det nya svarta”. Men nu tar jag till alla trötta trick som finns för vi måste prata om […][...]

Som ett kassettband ser den ut, boken Ma. Både innehåll och form minner om svunna tider. Diktsamlingen är full av ekon; från det förflutna, från de döda, från hela världen. Ma är Ida Börjels senaste diktsamling. Ma är också det japanska tecknet för tomhet, glapp, ockuperat utrymme, rumslighet. Ma kan också vara gudaväsen, tid, massa, […][...]

Inger Christensens författarskap är kantat av en omisskännlig överenskommelse om kvalitet. Litteraturvärlden beklagar att hon aldrig hann få sitt nobelpris. Hon omskrivs som en av de tidlösa. Som en poet vars ord, utskurna ur rum och samtid, aldrig kommer att sluta blänka. För ett par år sedan skrev jag själv också en recension av romanen […][...]

Värmen har kommit och nu slutar skolorna, många går på sina semestrar. Vad ska du läsa i sommar? Blir det deckare eller tar du fram de där tjocka böckerna du inte haft tid för tidigare? Själv har jag som plan att läsa om Dostojevkijs Brott och straff, vi får se hur det går med den […][...]