En text om Anna Gavalda skrivs numera sällan utan att hennes läsare nämns. Alla de som förförts och lockats in i hennes berättande. För de är många, flera miljoner, och från hur många länder som helst, åtminstone om man får tro försäljningslistor och baksidestexter. Gavaldas böcker säljer, det går inte att bortse från. Nu finns […][...]

Att läsa Bodil Malmsten är som bomull för själen. Även när det handlar om livets svåraste frågor som Ensamheten, Tillhörigheten och Det Sociala Spelet. Och jag försöker sätta fingret på vad det är. Är det språkets rytm, ironin eller de filosofiska betraktelserna? Enkelheten, ordskruvandet eller helt enkelt ärligheten? Jo, paradoxalt nog är det nog ärligheten. […][...]

Det börjar med landskapet. Det säregna bretonska landskapet med sina små åkerlappar. Och mellan åkrarna dessa hålvägar som ofta kan dateras till de romerska truppernas härjningar för tvåtusen år sedan. Landskapet har präglat de boende. De män som har brutit sten i granit och skifferbrotten har i sin tur satt sin prägel på landskapet. I […][...]

Frantz Fanon föddes i den franska kolonin Martinique, utbildade sig till psykiater i Paris och slogs under andra världskriget, som så många andra koloniundersåtar, på Frankrikes sida och för den franska revolutionens ideal om jämlikhet och broderskap. 1953 fick han en tjänst som överläkare i Algeriet där han kom att uppleva och ta ställning för […][...]

Languedoc, bland de sydligare vinregionerna i Frankrike har nu fått ett sant erkännande inför för oss svenskar i form av en bok, med namnet Languedoc. En kvartett svenska författare till boken Languedoc, tillika entreprenörer på vinområdet, med Britt Karlsson i spetsen, ger läsaren en helhetsbild av en region i sydöstra Frankrike som de även vill […][...]

Under en vistelse i Skara 2004 sträckläste jag den litteräre mångsysslaren Kristoffer Leandoers bok om Marcel Proust, Jag. Du. Vi. – En bok om Proust (ellerströms, 1998), på ett kafé och blev imponerad. Det var med denna bok i bakhuvudet, och med stor förväntan, jag nyligen läste Huset som Proust byggde – 200 års fransk […][...]

På omslaget står en pojke i gulsvart fotbollsmundering. Ena foten är uppe i luften och i vänstra hörnet flyger en boll mot en ljummet blå himmel. Rörelsen sker mot en fond av grön betong, dekorerad av sprayburkar. Bland de snirkliga bokstäverna kan man bland annat urskilja namnet Farid. Om man vänder på boken ser man […][...]

Man kan skildra krigets jävlighet på många sätt. Ett är att försöka lyfta fram statistik och siffror, för att på så sätt försöka fånga det orimliga i att så många liv spillts. Ett annat sätt är att fokusera på det lilla, det enskilda som ibland kanske ännu mer kan träffa läsaren. Historien om den levande, […][...]

Berättaren är en flicka med många namn. Hon heter egentligen Yasmina, men hennes franska släktingar kallar henne Nina. Hennes far ger henne smeknamnet Brio. Ibland väljer hon att kalla sig Ahmed. När hon umgås med barndomsvännen Amine, låtsas hon att hon liksom han är pojke. Tillsammans gör de djärva saker, som att dyka från Klippuddens […][...]

Irène Némirovsky började skriva de två romanerna som ingår i Storm över Frankrike som en del av en längre svit, Suite française, som skulle behandla Frankrike under den tyska ockupationen. Hon medgav under tiden hon skrev den att resten av böckerna låg i gudarnas knä eftersom innehållet berodde på vad som skulle komma att hända. […][...]