Mirakelverkstaden är en sådan där bok som man inte riktigt kan lägga ifrån sig när man väl börjat läsa. Både handlingen, berättarstilen och upplägget driver läsningen framåt. Men kanske motsvarar inte romanens upplösning förväntningarna? Jag väntar mig något mycket mer komplext i slutet än vad jag får. Tre personer turas om att i jag-form driva […][...]

Människor som är passionerat intressade av historia (tillika av sin egen släkthistoria) har jag alltid tyckt varit särskilt sympatiska. Ofta gör de också nytta genom att föra vidare vad de vet om det förflutna in i framtiden, så att kommande generationer kan ta till sig denna värdefulla kunskap, vilket naturligtvis är till stor hjälp och […][...]

Ibland uppstår bra saker när genrer blandas. Ibland blir resultatet mindre lyckat. Mixar man ihop en kärlekshistoria med en deckare, förlägger handlingen i en dåtida nutid som blandas med en dåtida dåtid och låter berättelsen berättas genom brev med olika berättarpersoner från dåtid till en läsare i nutid. Ja, då kan resultatet bli fruktansvärt långtråkigt […][...]

Tatiana de Rosnay erbjuder med sin tredje roman Huset du älskade varm läsning fylld av kärlek men också stor sorg. Varning för tårar under kollektivtrafikläsning. Det här är en berättelse vävd kring Baron Haussmanns stora omplanering och modernisering av Paris när mörka, trånga kvarter ödelades och demolerades och breda, ljusa boulevarder drogs fram. Det här […][...]

Vintern 2008-2009 skrivs 3000 nya arbetslösa in vid förmedlingarna i Frankrike varje dag. Journalisten Florence Aubenas söker arbete i staden Caen för att kunna beskriva effekterna av finanskrisen. I sitt CV utelämnar hon uppdragen i Rwanda, Kosovo och Afghanistan. Hon nämner inte att hon varit kidnappad drygt fem månader i Irak. Hon blir en annan […][...]

I år fyller Georges Perec 75 år. Det är ingen ålder för en författare. Så trots att han enligt envisa rykten dog redan 1982 fortsätter han ge ut böcker. Det är av intresse att notera att om den vänstra (eng. left) hjärnhalvan togs till analys var den högra hjärnhalvan kvar (eng. left). Perec är ju […][...]

Salie befinner sig i Strasbourg, hennes bror Madicke på den senegalesiska ön Niodior. Madicke ser på fotboll på öns enda TV (dit öns alla barn rusar när det är tid för reklam och sjunger med i glassfabrikantens visa fast de aldrig ätit glass) och drömmer om att bli proffs i Europa. Salie försöker avskräcka honom, […][...]

Du inbillar dig att du ser allt, du med dina ynkliga ögon? Ser du vinden, du som är så klyftig? Du kan inte ens titta på ett träd och se något annat än ett träd. Du tror, du, att ett träd är något som är planterat i jorden rakt upp och ned och med löv, […][...]

Patrick Belfrage inleder sin Provenceskildring Bland sjusovare och olivträd med raderna ”… och man kan då undra vad en ny sådan skildring kan tillföra (…) Det största nöjet med text och bilder har kanske vederfarits författaren.” Och jag måste ge honom rätt. Visserligen har jag inte läst Peter Mayles Ett år i Provence, en bok […][...]

När en av Frankrikes mest prisbelönta deckarförfattare, den nu 87-årige Pierre Magnan, ger sig på genren barndomsskildring är nostalgin uppenbar. Det luktar lampolja, kyndel och brunkol. Det smaskas blodkorv, dricks snigeljuice och tjuvkikas under brusande plataner. Det rustika och romantiska genomsyrar det mesta och livet på den franska landsbydgen ter sig tämligen underbart. Lille “Piare” […][...]