Har du hört samtal mellan pålästa litteraturexperter som entusiastiskt refererar till Lena Kåreland? Det har inte jag. Däremot vet jag att Olof Lagercrantz hade den positionen en gång i tiden, ständigt omnämnd som den bästa stilisten och klokaste analytikern av andra författare och deras verk. För min egen del har Kårelands texter alltid erbjudit tillskott […][...]

En roman om hur Frankrike röstar fram en president från Muslimska brödraskapet skriven av fransk litteraturs enfant terrible: Michel Houellebecq – går det att läsa en sådan bok som enbart litteratur? Är det möjligt att särskilja dess litterära kvaliteter från dess idéinnehåll? Är det en bra bok eller inte? Att kunna besvara några av de […][...]

Den stora gåtan i kriminalromanen Cirkeltecknaren är inte den mordgåta, inramad av blå kritstreck, som beskrivs på bokens baksida, utan den tidlösa miljön som romanen utspelas i. Platsen är Paris och alla scener ges med en geografisk detaljnivå ner på exakta gatuadresser. Vilket ger en ytterst obalanserad plattform för den läsare som vill orientera sig […][...]

Denis Diderot föddes 1713 i Langres, ca 30 mil sydost om Paris, som äldste son till en knivsmed. Han insåg tidigt att han inte ville bli det som hans pappa önskade att han skulle bli: kanik, en präst inom katolska kyrkan. Diderot hade inte den religiösa övertygelsen och i 23-årsåldern förstod han att inget specifikt […][...]

Sabine Melchior-Bonnet inleder boken med att säga att frivoliteten kan beteckna allt från en lättsinnig och sorglös person till den överflödiga accessoaren. Det är enligt henne lättare att säga vad frivoliteten inte är än att ge den en bestämd betydelse. Det seriösa, det nyttiga, … trivs inte i dess sällskap. Med den definitionen är hennes […][...]

Det är över trettio år sedan Paul Auster gav ut sin första bok med självbiografiska texter, The Invention of Solitude (på svenska som Att uppfinna ensamheten, 1992). Uppdraget han ger sig själv i den boken är att förstå vem hans far var innerst inne, i hög grad präglad av mordet på farfadern som Austers farmor […][...]

Jag är bara en halv sida in i De yttre boulevarderna när jag inser att min inre berättarröst håller på att glida över i en dålig Hans Villius-imitation. Den börjar ju faktiskt precis som något sådant där gammalt pausprogram på SVT: ”Mannen på bilden…” …är min far. Murraille lutar sig fram mot honom, som för […][...]

Frankrike 1851. Louis Napoléon Bonaparte (Napoleon III) har just genomfört en statskupp. Ett uppror startar i de södra delarna av landet, republiken störtas och folket i Provence håller andan inför repressionen som de anar ska komma från kejsarens håll. I en liten provencalsk by, dold i dimma på kanten av ett berg, finns sjuttonåriga Violette […][...]

”Mitt skrivande är ett utredningsarbete”, inleder Lena Andersson sin textsamling Förnuft och högmod. Det är nog den mest sympatiska programbeskrivning jag kan tänka mig. På det sättet skriver också Carl-Göran Ekerwald, liksom av nyfikenhet, som om drivkraften inte i första hand är att övertyga någon annan utan att själv förstå. Lära sig. Följaktligen har hans […][...]

Jag forskar om historieundervisning. Det gör jag till stor del därför att jag tror att historia är i grunden relevant för alla människor, men för att jag själv i stort sett aldrig upplevde det så de första tolv åren i skolan. Ett av de få undantagen var Pariskommunen. Att Paris arbetarbefolkning mitt under preussisk belägring […][...]