Idag serverar dagensbok.com en hel hög science fiction, politisk science fiction eller kanske snarare politiska läsningar av science fiction. Den här antologin, och naturligtvis teveserien och den uppföljande filmen som den hyllar, har en del att göra med det. Firefly och Serenity skildrar en stat, en rymdunion som någonstans i vår framtid, sedan vi slitit […][...]

Vad är science fiction egentligen? Trötta science fiction-författare har svarat saker som att det är vad man pekar på när man säger science fiction, och för att gladeligen ägna hundra sidor enbart åt definitioner, som författarna i antologin Möjliga världar gör, ska man nog vara mer utpräglad akademiker än undertecknad. Men ju man tänker på […][...]

Man kan tycka att det borde vara knepigt nog att översätta en så frispråkig och skarptungad roman som Norrtullsligan till film 1923 om det bara var året det ankom på. Men det här är flera år innan talfilmen uppfanns och Elin Wägners ironiska dialoger måste alltså klippas ner till kroppsspråk, replikskyltar och ett pianosoundtrack. Vad […][...]

En sådan kontrasternas man, läser jag gång på gång i recensionerna av Klas Gustafsons biografi över Gösta Ekman. ”Snubblande och grubblande.” Rolig och allvarlig. Folklig och smal. Politiskt engagerad, framgångsrik och tvivlande. Någonstans i början av Gösta Ekman. Farbrorn som inte vill va’ stor har titelpersonen blivit professor i scenisk gestaltning vid teaterhögskolan och undervisar […][...]

Efter att länge ha varit en vitfläck på resekartan kan vi nu äntligen erbjuda en exklusiv paketresa till ett lika annorlunda som spännande resmål: Nordkorea. En resa där vi kombinerar storstadslivet i huvudstaden Pyonyang och bland annat besöker världens största idrottsanläggning, Runango May Day Stadium, med att upptäcka den bergiga och natursköna landsbygden i landets […][...]

Han kan ju skriva svårt L.M.G. Le Clézio. Det visade han inte minst i sin ungdom, på den tiden han var Jan Guillous favoritförfattare. Men essäerna i Färder i filmens värld är allt annat än oläsliga. Här hänger han sig istället åt sinnena – le plaisir du texte. Jo, han verkar njuta. Språket flödar, unnar […][...]

Att skriva historia är ofrånkomligen att reducera händelser och processer till gripbara berättelser. Början, mitt, slut; orsak och verkan. Tiden, händelserna, processerna i sig är förstås ohjälpligt förlorade och går inte att direkt få fatt i. Vi etablerar en massa mer eller mindre ikoniska bilder, men tidsperioder är förstås mycket, mycket mer än så. Så […][...]

Vid Mardrömmens mål utgår från 23 skräckfilmer, av de mer kända kanske Psycho, Frankeinstein och Motorsågsmassakern. Någon massaker ägnar sig dock Holmstrand inte åt. Inga splatterscener, äckelvåld eller blodkaskader pumpar genom sidorna. Istället sipprar, kladdar och försvinner saker bort, bort från kroppen. Ett sakta, nötande av meningsfullheten, förståndet. På köksbordet sipprar nektar fram ur ett […][...]

När jag var liten läste jag, så sjuttitalist jag är, om kåbåjsare och indijaner. Det var Lucky Luke och det var Tintin i Amerika och det var farsans gamla pojkböcker och det var plastpilbågar och knallpulverpistoler. Det var ju spännande, ett ofarligt äventyr någonstans långt bak i forntiden. Sen, just när jag började upptäcka att […][...]

På 1700-talet skrev man fortfarande naturvetenskapliga avhandlingar om vampyrer, om ”verkliga fall” där någon stackars sate, företrädesvis på den östeuropeiska landsbygden, fick skulden för oförklarliga dödsfall eller andra störningar. Nu hör ju inte Anna Höglunds Vampyrer till dem, men den tar sitt avstamp i 1700-talets vampyrdebatt och i de litterära storhetstider som skulle följa, ända […][...]