Vid Mardrömmens mål utgår från 23 skräckfilmer, av de mer kända kanske Psycho, Frankeinstein och Motorsågsmassakern. Någon massaker ägnar sig dock Holmstrand inte åt. Inga splatterscener, äckelvåld eller blodkaskader pumpar genom sidorna. Istället sipprar, kladdar och försvinner saker bort, bort från kroppen. Ett sakta, nötande av meningsfullheten, förståndet.

På köksbordet sipprar nektar fram
ur ett gnyende, skadeskjutet tomrum.

Kladdet, föraktet och skräcken inför intet, kastrationen däremot, det pumpas in. Filmtemat känns igen från Holmstrands, eller snarare hans pseudonym Anna-Maria Ytterboms tidigare diktsamling En film om Firman och Hannas vad. Stillbilder etc. Liksom i den tidigare diktsamlingen Myror kryper texten även i Vid mardrömmens mål. Det myllrar likt ett ostoppbart virus. På ytan till synes småskojig och finurlig, förrädiskt döljande en skräckblandad trans. Här återfinns också en stark queertematik.

Det är en suggestiv och drömsk ton i Vid Mardrömmens mål. Dödsförskräckt blir jag aldrig, mer obehaglig till mods. Känslan av att dras ned, ned mot någonting overkligt, icke existerbart infinner sig. Det är en förlorares stillestånd, att bli berövad något utan att veta vad. Är det mardrömmens mål?

Titeln ger mig kallsvett. Men Myror var dessvärre för läskigt bra. Vid Mardrömmens mål bara läskig och bra.