Att "Härskarringen" är mer aktuell en någonsin och att första filmen har premiär den 19 december har väl ingen kunnat undgå. Jag har själv varit fascinerad av böckerna sedan jag läste dem första gången som liten.

Jag har nu läst "Härskarringen" för fjärde gången och älskar den fortfarande. Att recensera "Härskarringen" är inget lätt uppdrag eftersom många har läst den eller försökt läsa den. Många älskar trilogin medan andra inte kan förstå vad som fångar folk. Jag ska försöka beskriva en del av handlingen i böckerna och vad som har trollbundit mig.

"Härskarringen" är egentligen en bok med sex delar utgiven i tre band. De tre banden är "Sagan om ringen", "Sagan om de två tornen" och "Sagan om konungens återkomst". Det råder lite förvirring kring titlarna sedan "Sagan om ringen" oftast används istället för "Härskarringen" som samlingsnamn för hela berättelsen.

I "Härskarringen" finns det inte bara människor utan även andra folkslag. Bland de goda finns hober, dvärgar och alver. Hober, även kallade halvlängdsmän, bor i landet Fylke. De är korta, har krulligt hår och håriga fötter. Fylke är ett något isolerat land som inte har så mycket kontakt med omvärlden bland annat beroende på att hober inte är så äventyrliga av sig.

Hobernas favoritsysslor är att äta, ta det lugnt, plocka svamp och röka pipa. En osämja mellan alver och dvärgar finns vilket kan beror på olikheterna mellan folkslagen. Dvärgar är korta, trivs bäst under marken och är mycket förtjusta i glittriga saker. Alver är odödliga, långa, vackra och bor i den fria skogen. Både alver och dvärgar är dock modiga och kämpar tappert. Alverna med sina pilbågar och dvärgarna med sina yxor.

"Härskarringen" utspelar sig i Midgård och handlar om Ringen som hamnar i hoben Frodos ägo. Han ärver den av sin farbror Bilbo som förvärvde den i boken "Bilbo – en hobbits äventyr". Ringen var en gång smidd av den onde Sauron i Domedagsberget och Sauron försöker nu att återskaffa denna Ring som kan ge honom oändlig makt. Ringen går inte att förstöra på vanligt sätt utan måste kastas i elden som skapade den.

Frodos vän, trollkaren Gandalf Grå, anar dock vilken ring det är Frodo äger och övertygar honom att lämna Fylke och bege sig till Vattnadal. På vägen till Vattnadal får Frodo sällskap av tre hober, Sam, Merry och Pippin, samt lite senare av utbyggdsjägaren Vidstige. Efter en del strapatser når det fram till Vattnadal och alven Elronds hus där de möter Gandalf igen. Här bildas brödraskapet som ska resa till Domedagsberget för att förstöra ringen. Medlemmarna i brödraskapet är de fyra hoberna, Gandalf, de två människor Vidstige och Boromir, alven Legolas samt dvärgen Gimli.

Resan går bland annat genom Morias grottor, till alvriket Lothlórien, mot Saurons rike Mordor, till Isengård och Minas Tirith. Vi får möta elaka orcher, se enter mobilisera sig, möta rohireriska kungar, prinsar och prinsessor, gå de dödas stig, möta Hornmonstret, Nazguler och mycket mycket mer. Och den viktigaste delen i en saga ingår, vi får se hjältedåd utföras.

Jag har ofta hört att folk tycker det är jobbigt att börja läsa "Härskarringen". Min rekommendation är då att börja med "Bilbo – en hobbits äventyr" eftersom det faktiskt är boken före och det gör att man lättare kommer in i världen och "Härskarringen". "Bilbo" är dessutom mer lättläst eftersom det är en barnbok.

Allt i böckerna är dock inte positivt. Som tjej måste jag säga att det finns väldigt få kvinnliga karaktärer och dessutom finns det spår av rasism. I boken beskrivs bland annat några av Saurons anhängare som svarta vildar från söder. Det känns helt fel och skulle nog ha ändrats om boken publicerades första gången idag.

Den här utgåvan jag har läst innehåller hela "Härskarringen". Den har väldigt fina illustrationer av Allan Lee som har används i en tidigare utgåva av böckerna. Boken passar sig bäst i bokhyllan eftersom den är maffig och snygg men om man vill ligga i sängen och läsa får man snart kramp i armarna. Jag föredrar att ha "Härskarringen" i tre delar.

Det är en riktig saga, en fantasivärld där allt är möjligt. Det onda slåss mot det goda med en finess. Jag har funderat mycket på vad som gör att vi fascineras av Tolkiens värld. En anledning tror jag är hans underbara berättarkonst och att han har tänkt på allt. Han utvecklar nya språk, skriver sånger och man känner att Midgård verkligen har en historia. Om man vill förkovra sig i den gamla historien i Midgård och om gudarna är det "Simarillion" som ska läsas. Själv har jag inte läst den eftersom jag har hört uttalande som att den är tråkig och jobbig att läsa.

Jag kan inte ge böckerna något annat betyg än 10 efter som jag är en "Härskarringen"-fantast. Om du inte har läst dem än så låt dig fångas av Midgård och dess karaktärer snarast möjligt.