Utgiven | 2016 |
---|---|
ISBN | 9789132169793 |
Sidor | 435 |
Orginaltitel | One |
Översättare | Lina Erkelius |
Vi är en handlar om Grace och Tilly. De är sammanvuxna tvillingar som fram till att de är 16 blivit hemskolade, i ett försök att skydda dem från andra, mindre förstående människor. Nu börjar pengarna tryta och de måste därför börja i en vanlig skola. Genom Grace ögon får vi en historia om närhet, kärlek och tyngden av andras blickar.
Det här är den första bok jag läst som handlar om just sammanvuxna tvillingar. Det är också den första jag hört talas om. Det var delvis därför den lockade, delvis på grund av formatet. Boken är skriven på prosavers, ett slags mellanting av prosa och lyrik. Det gör en annars tjock bok snabbläst samt ger språket ett fantastiskt flyt och lätthet.
Jag lyssnar
och nickar
och drar i en lös tråd i min skjorta
tills en knapplossnar.
Men Tippi håller inte tyst.
Crossan har ett slags självklarhet i sitt språk som gör en alldeles överväldigad. Hon träffar rätt med varje skiljetecken, blankrad och formulering. Vi får snabba nedhopp i historien utan att för den skull tappa bort oss. Prosaversen här ger oss poesins ögonblicksbilder tillsammans med romanens helhetsintryck på ett sätt som inte sällan får en att stanna upp av ren beundran.
Det är också en lättnad hur respektfull boken känns. Att skriva om något som så sällan tas upp kan vara känsligt när man inte själv upplevt det, men här märks det att författaren gjort mycket research och att hon anstränger sig att för att berätta tvillingarnas historia på ett lämpligt sätt. Det här är givetvis en speciell berättelse på grund av det unika perspektivet, men framför allt är det en stark ungdomsbok om två tonåringars problem och vardag.
Att jag kunde gissa mig till slutet ganska tidigt är egentligen det, i princip, enda som talar emot den här boken. Det är heller inte speciellt viktigt, då historien totalt sett ändå var både överraskande och gripande. Kanske hade jag också velat veta mer om tvillingarnas vän Jon och om mamman, pappan, systern. Men det som Crossan väljer att berätta är så slagkraftigt att det troligen inte hade behövts. Vi är en ger mer än nog ändå.
Publicerad: 2016-10-30 00:00 / Uppdaterad: 2016-10-28 11:15
Inga kommentarer ännu
Kommentera