Recension

: Telefonsamtal
Telefonsamtal Roberto Bolaño
2015
Tranan
8/10

Med små gester

Utgiven 2015
ISBN 9789187179686
Sidor 253
Orginaltitel Llamadas telefónicas
Översättare Lena E. Heyman
Först utgiven 1997

Om författaren

Roberto Bolaño
Foto: Basso Cannarsa
Roberto Bolaño (1953-2003) var chilensk författare, men som motståndare till Pinochet tillbringade han en stor del av sitt liv i Mexico och Europa. Framför allt mot slutet av sitt liv producerade han ett antal böcker som hyllats av kritiker både i Sydamerika och internationellt. Bolaño finns rikligt översatt på svenska.

Sök efter boken

I Roberto Bolaños noveller kan hela liv passera över en femton-tjugo sidor och ändå lämna outplånliga avtryck efter sig. Som i berättelsen om Clara som den namnlöse berättaren är hopplöst förälskad i långt efter att deras egentliga relation är över. Clara gifter om sig flera gånger, förlorar sitt goda utseende och drabbas till slut av cancer. Men som för att fortsätta gäcka berättaren är det som om inte ens hennes död riktigt kan bekräftas. Tonen är återhållen och saklig. Det liksom lunkar på. Men mellan raderna anas det allt som oftast ett stort skrik – och det inte bara i den här novellen.

Han skrek åt henne, Clara skrek åt honom, Clara gav honom en örfil, han svarade med ett knytnävsslag som fick hennes käke att gå ur led. Ibland när jag är ensam och inte kan sova men inte gitter tända lampan tänker jag på Clara som vann andra pris i en skönhetstävling, och jag ser henne för mig med hängande käke, när hon oförmögen att själv få den i läge kör till närmaste sjukhus med en hand på ratten (den andra håller hon tryckt mot käkbenet). Jag skulle vilja skratta, men det kan jag inte.

Det är kärlek, det är sex, det är litteratur och det är död. Som i klichébilden av ett hett latinskt temperament kanske. Men gesterna är som sagt små och minimalistiska, precis som de är i Bolaños stora romaner, De vilda detektiverna och 2666. Det känns oerhört effektivt i en nutida kultur dominerad av det bokstavliga och överdrivna uttrycket.

I bakgrunden till historierna finns nästan alltid militärkuppernas Latinamerika från 70- och 80-talen. Författare och andra intellektuella som flytt våldet och förföljelserna är spridda över världen i en diaspora. Hur de söker sig till varandra, inte sällan plågade av sina minnen, är något som återkommer i flera noveller. Ofta är det en yngre person som kommer i kontakt med en äldre kollega som för ett tag fungerar som mentor innan komplikationer i relationen tillstöter. Eller också är det döden som kommer emellan.

I novellen Poliser är det förövarna som kommer till tals. Vanliga grabbar kan det tyckas, även om de ägnar sig åt tortyr och att utnyttja fängslade kvinnor. Men stöter de på en klasskamrat i fängelset så försöker de hjälpa honom. Novellen väcker knappast någon större sympati för dem som personer, men däremot kanske en förståelse för ondskans banalitet. Hur våldsutövandet normaliseras och kan bli ett jobb som andra i brist på alternativ.

Ett annat motiv är hur ömheten och omsorgen kan finnas där man minst anar det. Som hos porraktrisen Joanna Silvestri i novellen med samma namn som under en filminspelning i Los Angeles söker upp en döende manlig kollega (i aids får man förmoda).

Till slut orkade han inte längre och sa att han skulle gå och lägga sig. Jag har inget gästrum, Joannie, så välj själv: min säng eller soffan. Din säng, sa jag, med dig. Bra, sa han, då går vi. Han tog en flaska tequila och så gick vi till hans sovrum. Jag tror aldrig jag har sett ett stökigare rum. Har du någon väckarklocka? frågade jag. Nej, Joannie, i det här huset finns det inga klockor. Så släckte han, klädde av sig och lade sig i sängen. Jag stod och tittade på honom utan att röra mig. Sedan gick jag till fönstret och drog ifrån gardinerna och hoppades att jag skulle vakna när det ljusnade på morgonen.

Det är kanske den vackraste kärleksberättelsen av samlingens alla kärleksmöten. Och som man i förväg kan förmoda, givet sammanhanget, utan någon större grad av sentimentalitet.

Telefonsamtal är den första av fyra novellsamlingar som Bokförlaget Tranan nu ger ut i översättning av Lena E Heyman. Naturligtvis till stor glädje för författarskapets alla tillskyndare men förhoppningsvis även en god anledning för fler att upptäcka Bolaño, otvivelaktigt en av de riktigt stora spanskspråkiga författarna.

I det här sammanhanget måste också Håkan Liljemärkers fräckt snygga formgivning nämnas där de fyra delarna bildar en gemensam enhet samtidigt som varje del kan klara sig på egen hand utan sina kamrater.

Tomas Eklund

Publicerad: 2016-02-23 00:00 / Uppdaterad: 2016-02-22 10:32

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #6463

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?