En sak jag är jävligt trött på, det är att det ska göras skillnad på kvinnors och mäns sexualitet. Kvinnors lust ses liksom fortfarande som lite mer försiktig, porslinsaktig, skör, och framför allt fin. Medan mäns är, vadå? Råbarkad porr utan subtilitet?

Eller varför står det annars så här på Mix förlags hemsida angående den här boken: ”Brännheta erotiska noveller om HENNE, ur hennes perspektiv. Sinnligt, sexigt och stundtals smärtsamt.” Det står även att novellerna ska få mig att rodna. Oh honey! Hur oskuldsfull är den läsaren, undrar jag?

Och vem är kvinnan som refereras till? Jag känner mig då inte träffad.

Smaken är visserligen som baken. Kanske kan den ovane läsaren ändå tillfredsställa sig med dessa försiktiga alster. Malva B. är en pseudonym för en debutant. Just debuterandet märks i den osäkra mixen av litterär vilja (som har lite mer puts kvar till perfektion, men som absolut finns där) och trevande försök till erotik. ”Oanständiga berättelser” är undertiteln, och kanske är det detta man ska ta fasta på? För det jag främst blir osäker på är etiketten erotik. Detta är berättelser som visserligen utspelar sig i sexuella miljöer: swingersklubbar, trekanter, hotellrum för natten; men med en ständig underton av att vilja berätta något annat. Det ”kvinnliga perspektivet” tycks vara just osäkerheten på om det verkligen är kåt jaget är.

I en berättelse till exempel är det kvinnliga jaget med om ett spännande sexuellt möte, som utmanar hennes gränser. Scenariot igenom är hon kåt, jag som läsare blir kåt, men så avslutas berättelsen med att kvinnan faller i gråt. Que? Du ska alltså hetsa upp mig för att sedan brutalt berätta för mig hur fel det var att jag just blev upphetsad av det jag blev upphetsad av?

Och samma sak tycks ske om och om igen. Är det inte en bukkakescen som nästan utspelar sig framför ens ögon, för att i nästa stund tvärt avslutas med en comic relief, så är det en kvinna som söker partners på nätet, med vissa restriktioner: ”Yvonne har ingen lust att bli bunden eller insmetad med grädde.” Nähä? Det var ju … synd?

Jag köper förstås att det finns olika preferensramar, och som sagt, kanske passar dessa försiktiga berättelser försiktiga läsare. Själv vill jag ryckas upp så att hårrötterna skriker av erotik, jag vill bländas av helt nya universum, jag vill bli kåt på något jag aldrig kunnat tänka mig bli kåt på. Jag vill se scenarion gestaltade som att de verkligen händer på riktigt, inte följa en hemmafrus sexfantasier när hon för första gången i sitt liv gått med i en dejtingsajt. Inte vara inne i huvudet på en ytterst tveksam swingersbrud, som mest blir svartsjuk när hennes kille vill dra med henne att leka. Att Malva B. väljer att skriva under pseudonym känns lite fjantigt, tycker jag. Men, som sagt, smaken är som baken.

Och visst är det lite kul med oväntade slut, och att låta karaktärer återkomma; att twista till det är Malva B. duktig på. Det blir sällan förutsägbart, och visst finns det scener som stannar kvar i mig, som får det att pirra till och som jag mycket väl kan återgå till i tanken när jag ska få till det.

Men så försiktigt! Så oansenligt. Så lättglömt och så oskuldsfullt. Jag tror så här: Malva B. ska kanske egentligen inte skriva erotik. Här finns små berättelser med lustiga vändningar, och erotiken i dem förtar mer än den ger. Här finns litterär ambition som behöver utvecklas och paketeras annorlunda. Det är vad jag tror.