Föga anade den romerske befälhavaren över styrkorna i Germanien, Publius Quinctilius Varus, att han skulle dö i Germanien år 9 e.Kr. Än mindre anande han nog att han skulle dela detta öde med tre hela legioner av roms allra främsta soldater. Men det var precis vad som hände.

Varus armé på mellan femton och tjugotusen man marscherade rakt in i ett välplanerat bakhåll. Hjärnan bakom det var den germanske hövdingen Arminius som också hade egna erfarenheter av den romerska armén och kände dess styrkor och svagheter. Arminius visste mycket väl att om han lyckades få romarna att välja den trånga väg han tänkte sig skulle deras öde vara beseglat. Fällan slog planenligt igen och de germanska krigarna mer eller mindre massakrerade de vanligtvis så segerrika romerska elittrupperna.

"Quinctilius Varus, ge mig tillbaka mina legioner" skall kejsar Augustus ha utropat då han fick höra om nederlaget. Varus hölls för ansvarig, inte bara av de antika skriftställarna utan också av flera sentida historiker. Wells, som bland annat tar upp skuldfrågan, flyttar emellertid över ansvaret på de högre ledarna i Rom som totalt missbedömt helhetssituationen i Germanien. Regionen var långt ifrån säkrad och pacificerad.

Förutom skuldfrågan avhandlas bakgrundsförloppen mycket noga i boken. Vi får ta del av både det romerska som det germanska samhällets förutsättningar vid tidpunkten innan Wells skjuter in sig på själva slaget. Huvuddelen av boken utgörs av omkringmaterial helt enkelt för att det är omöjligt att skriva en bok om enbart ett antikt slag. Källorna är för få och de som finns att tillgå är i huvudsak sekundära. Det man kan göra, vilket Wells också gör, är att kombinera dem med de senaste arkeologiska rönen. På platsen för slagfältet har man gjort många fynd som berättar mycket om slagets förlopp.

Wells redogör också, om än något kortfattat, för de långsiktiga konsekvenser som resultatet i Teutoburgerskogen medförde. Rom som dittills i princip präglats av obruten framgång tvingades inse att de trampat på den röda mattan. Expansionen öster om Rhen avbröts, stormakten var besegrad och tvingades att konsolidera de tidigare gränserna. Europa kom således att präglas av två olika kultursfärer under lång tid vilket går att avläsa än idag.

På minussidan måste man tyvärr placera Wells skönlitterära ansatser. Han försöker periodvis att dramatisera slaget men misslyckas. Han borde hålla sig till det sakliga som han uppenbarligen kan. Vissa fakta upprepas också allt för många gånger på olika ställen i boken vilket känns onödigt. Även om man vill belysa en sak ur många vinklar behöver man inte säga samma saker flera gånger. Jag saknar också ett resonemang om paralleller till nutidens politiska läge när man läser om en tid med en närmast totalt dominerande stormakt. Var Teutoburgerskogen Roms Vietnam, eller kanske ett 9/11 år 9? Hur känner en professor i arkeologi inför dylika tankar? Det hade i alla fall jag varit intresserad av att veta. I övrigt är den här boken både informativ och lättläst.