Äntligen är den sista delen i sagan om Bean här. Tyvärr talar jag inte om det äntligen som man förknippar med spännande och bra utan snarare det äntligen man använde om sista delen i Star Wars-eposet. Äntligen är den här så man kan lägga det bakom sig. Skönt!

Denna fjärde del lät dröja på sig. Jag gissar att Card har kontemplerat de delvis uteblivna framgångarna hos de föregående delarna och klurat på hur man kan bryta trenden. Men likheterna med Star Wars upphör inte här. Precis som sista delen i den serien överraskar Shadow of the Giant och Card levererar rejält. Precis som i Star Wars vet man också vad som kommer hända men inte hur och det finns utrymme för en del överraskningar. Den artificiella intelligens som följer Ender och hur hans pension samlas på hög kan räknas dit.

Card binder också ihop trådarna den här gången. Inte alla trådar men en hel del av dem. Han borde inte ge sig på fler uppföljare, föregångare eller parallella romaner men man vet aldrig. Om fantasin tryter och framgångarna uteblir är det lätt att återgå till ett gammalt vinnande koncept … igen … Å andra sidan kanske han har fullt upp med att skapa dataspel, serier och långfilmer?

Shadow of the Giant är hur som helt en värdig avslutning på en spännande serie som tyvärr inte förverkligat sin potential. Card har en historia av att emellanåt bli väldigt skissartad i sitt berättande och det visar sig även denna gång och tyvärr känns det som om man missar en hel del men förhoppningsvis har det drivit upp tempot och ger mer än det tar.

Serien om Bean har inte varit perfekt. Långt därifrån. Men den har ändå regelbundet tagit mig tillbaka till Enderverse och för det är jag tacksam även om den största behållningen är nostalgisk. Det räcker längre än man kan tro.