I de småländska skogarna lever Marilyn tillsammans med sitt barnbarn Oscar och den unga tjejen som kallar sig för Felicity. Vi stiftade bekantskap med dem när deras saga började i Bränn allt som var. Nu har Marilyns hämnd på sin chef i den förra boken gjort att hon kunnat köpa sina drömmars herrgård och bosätta sig där med de som står henne nära. Där borde livet tralla på men då vore det väl inte en läsvärd roman?

Istället ställs våra vänner på prov. Felicity kan inte glömma sin bakgrund. Hon drivs fortfarande av demonerna från sitt förflutna och kan inte slappna av. Marilyn börjar få svårt att betala räkningarna och funderar på hur hon ska försörja sin lilla familj. Den enda som är relativt obekymrad är sonsonen.

Felicity motar bort ångest genom att vandra i skogen. Där ute bland träden hittar hon tryggheten. Men allting är inte vad det ser ut att vara. Mystiska grannar och en smygande känsla av att något lurar därute får henne att tvivla. Är det hennes gamla demoner som spökar eller försiggår det något fasansfullt i trakten?

Jag fastnar för antihjälten Marilyn. Den krukväxtälskande medelålders kvinnan som av många negligeras som en tafatt tjockis. Jag trivs mycket bra i hennes sällskap och vill henne allt gott. Har lite svårare för Felicity. Hon är knepig och bär mycket inom sig. När jag tror att hon ska komma ut ur sitt skal, låser hon sig. Det är som att hennes bakgrund gång på gång slår undan fötterna på henne. Men hon gör så gott hon är förmögen till.

Resa sig ur askan är en välskriven berättelse om att kämpa för en plats i tillvaron. En plats man är värd men som andra vill ta ifrån en. Det handlar också om att ur ensamheten och utanförskap skapa sig en familj. En familj som inte behöver se ut som mallen. Tillsammans utgör denna udda trio på den bedagade herrgården ett järngäng. Jag hoppas verkligen att det kommer en fortsättning för jag vill verkligen veta hur de kommer att ta sig vidare i livet. Jag hoppas på lite solglimtar och grön kvist, för det är de sannerligen värda.