I Sverige liksom på Irland finns 1,8 miljoner par medan i Tyskland hela 8 miljoner par. Hanen och honan föredrar animalisk kost de varma månaderna (daggmaskar och andra delikatesser) och vegetarisk på vinterhalvåret (bär och äpplen). Under flera århundraden fångades den i november månad när den ätit upp sig inför vintern. Den kända kokboksförfattaren Kajsa Warg hade recept på kramsfågel och även Bonniers Kokbok från 1981 tipsade att kramsfågel är lämplig att steka på spett eller bräseras.

Det handlar om koltrasten. Idag äter väl endast fåtalet människor denna sångfågel. I stället har den en annan plats i människors liv.

Författaren Clas Thor delar i sin bok Koltrasten – Sveriges nationalfågel en mängd upplysningar kring Turdus merula – som den europeiska koltrasten heter på latin. I tolv kapitel som är namngivna efter årets månader kopplas koltrastens årscykel ihop med historiska och kulturella fördjupningar. Starten sker i Örebro med författarens promenader i egna kvarter och parker. Sedan sträcker sig promenaderna allt längre bort. Nya städer och nya betraktelser görs i Stockholm, Berlin, Oxford i England och några platser på Irland.

De är med vetgirigheten som ledstjärna Thor lotsar sina läsare. Förväntat är givetvis alla referenser till hur man kan lära sig höra på fågelns olika läten eller notera dess förekomst i olika geografiska delar av Europa. Nuförtiden är de digitala sidorna till stor hjälp såsom youtube och Artportalen. Mer oväntade är bokens alla litterära referenser. Genom århundradena har författare av romaner, sångtexter och lyrik inspirerats när de hört koltrastens sång. Många gånger är urvalen vackert bildsatta och ofta väcker litteraturskatterna en längtan.

Ett av de mer häpnadsväckande styckena i boken knyter an till hur koltrasten en gång varit en skygg skogsfågel men blivit alltmer urbaniserad, främst under 1900-talet. Den har lärt sig att inte bara härma andra fåglar, utan också hur ambulansens sirener låter. En tidningsnotis berättar om hur koltrasten orsakade förvirring bland järnvägsarbetare vid rangerbangården år 1914 när den härmat arbetarnas muntliga kommunikation (visslingar).

Författarens personliga relation till koltrasten kommer fram i varje textrad som tycks mättad av både ödmjukhet och kvillrande glädje. Den har även smittat av sig på fotografens (Torbjörn Arvidson) och formgivarens (Rafaella Turander) arbete. Varje sida är elegant disponerad med fotografier, faktarutor och illustrationer som ofta utgörs av vackra gamla gravyrer. Böcker kan vara skönhetsupplevelser och ja, hit hör denna välredigerade bok.

Läsaren behöver inte känna sig vemodig för att koltrastsången inte hörs lika frekvent under alla årets månader. Denna generösa bok fungerar nämligen som ett ymnighetshorn att ösa ur när saknaden av den porlande sången gör sig påmind.