Innan jag börjar läsa måste jag rusta mig. Jag läser Stina Wollter och Roxane Gay, jag läser Ur mammas mörker och plockar fram Inte som andra döttrar ur bokhyllan. Den står i min biografisektion Olyckliga flickor. När jag var i yngre tonåren hade jag en hylla som jag kallade just det – Olyckliga flickor – […][...]

Debutanten Malin Sanglert har med Det andra arvet skrivit en spänningsroman som börjar som en feelgood-roman men sakta men säkert får läsaren att sitta med andan i halsen och bara vilja läsa vidare. Sofie ärver sina morföräldrars villa på västkusten. Hon reser ner från Stockholm för att påbörja renoveringen av den gamla fastigheten och sedan […][...]

Det är nästintill omöjligt att läsa trädgårdsböcker utan att förhålla sig till sitt eget odlande och den egna trädgården (oavsett om man har en eller ej). För mig som är alldeles nyinflyttad i en ny trädgård blir inspirationen så påtaglig att den nästan går att ta på, jag måste ut och gräva. Eller ja, låta […][...]

Tidigare i år läste jag en intressant text i morgontidningen som handlade om utgivningen av kokböcker i Sverige, (här är länk till den intresserade –> den moderna kokboken …) Jag tyckte det var intressant att skribenten Saga Cavallin analyserade kokböcker som en sorts samtidsspegel. Haja havre är en bok som skulle kunna sorteras in bland […][...]

Det är 1920-tal och den blyga skogshuggardottern Hilma spenderar några sommarveckor hos sin kusin i Västerbottens inland. Trots sin enkla bakgrund och trots föräldrarnas skepsis har Hilma kunnat utbilda sig till småskollärare, tack vare att hennes egna lärare uppmärksammar hennes fallenhet för studier. Hon har precis avslutat sitt första skolår som lärarinna när hon blir […][...]

Bilderna är tecknade i oljepastellkrita eller vaxkrita eller akvarell. Det sprakar av färg. Eller så myllrar det av intrikata mönster i svart tusch på vit botten. Det är sida upp och sida ner. Den som läst Sara Granér förut känner genast igen hennes stil. Debutboken Det är bara lite AIDS slog ned som en bomb […][...]

Jag är väl inte känd som något feelgood-freak, men när En dyrbar fångst, första delen i Morden längs kartan, lockar med att vara en mysdeckarserie full av charm och mörka mysterier blir jag nyfiken. Vi får stifta bekantskap med den paranta Louise Collins, drygt sjuttio år. Den legendariska tidningen hon har startat och levt med […][...]

Den skotska deckarförfattaren Denise Minas debut Död i Garnethill var en stor läsupplevelse för mig när den kom ut 2001. Den liknade inte någon annan deckare jag dittills läst och var så långt ifrån en brittisk mysdeckare som tänkas kan. Boken utspelar sig i Glasgows sjabbigare kvarter och innefattar psykisk sjukdom, alkoholism, incest samt dysfunktionella […][...]

Katja befinner sig mitt i livets gråa sjö, långt bort från ungdomens strandkant, ännu långt kvar till ålderdomens på andra sidan. Hon simmar och försöker få fatt i vilken riktning hon är på väg, frågar sig hur länge hon egentligen kommer orka hålla sig flytande utan att veta vart hon ska. När hennes väninna Tiffy […][...]

”Han där […] skriver dramer, framför allt historiska dramer i fem akter.” Christian avbröt honom. ”Alla är inte i fem akter, och de är heller inte alltid historiska. Jag skriver vad jag känner för. Och för det mesta känner jag för historiska dramer. Jag skriver det jag måste. Jag måste för det mesta skriva […][...]