Utgiven | 2020 |
---|---|
ISBN | 9781642860191 |
Sidor | 217 |
Orginaltitel | Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö |
Översättare | Saskia Vogel |
Först utgiven | 1998 |
Språk | engelska |
Många är vi som skaffat oss nya – eller nygamla – vanor den här sommaren. Hemestrar och svemestrar har inte bara öppnat upp för att upptäcka nya bakrecept och aktiviteter hemmavid, jag har även stött på många som vänt sig mer än vanligt till böckernas värld. För egen del har jag av olika anledningar läst mer deckare än på länge.
Än så länge är det en av Håkan Nessers klassiker som stått sig bäst, i nyutgåva på engelska som The Summer of Kim Novak – det svenska originalet från över tjugo år sedan heter Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö.
Berättelsen tar oss till den närkiska landsbygden under tidigt 60-tal och huvuddelen av boken utspelar sig under den sommar då 14-årige Erik spenderar nästan hela långa skollovet tillsammans med klasskamraten Edmund samt Eriks äldre bror Henry på det lilla sommarstället som av outgrundlig anledning kallas för Genesaret. Erik och Henrys mamma håller på att dö av cancer och pappan tycker det är bättre att de, och särskilt den unge Erik, får tillbringa sommaren där ute på landet.
Dagarna kryper slött och härligt långsamt fram, sådär som de bara kan på ett sommarlov innan internet och sociala medier. Erik och hans kompis badar, läser, bygger en badbrygga och smider planer för att stjäla tuggummin. Med jämna mellanrum ror de över sjön och handlar mat i lanthandeln och lyckas byta några ord med den jämngamla – och därmed spännande – flickan som jobbar där.
Så dyker Ewa Kaludis oväntat upp, den vikarierande lärarinnan som pojkarna hade några veckor innan sommarlovet – hon som är lika underskön som Kim Novak. Vad har hon egentligen för relation till Henry? Och hur mycket känner fästmannen Berra Albertsson till? Några svar klarnar men ännu fler frågor bubblar upp i och med att Berra hittas död, alldeles intill sommarstället. Vad vet egentligen pojkarna, vad har de sett eller hört?
Det här är en på många sätt ovanlig kriminalroman. Där finns inte tillstymmelse till att stressa fram några spänningsmoment – i stället känns det mer som en roman som råkar ha ett mordmysterium i botten.
Boken är full av tidsmarkörer, så varning för nostalgi för läsare som själva upplevt 60-talet. Det är lite före min tid, men tidsmarkörerna fungerar ändå stämningsskapande. Ännu mer tongivande är berättaren Eriks lillgammalt snusförnuftiga sätt att utrycka sig.
Att Saskia Vogel lyckats överföra alla svenska talesätt, Eriks uttryckssätt och svenska 60-tals-referenser är en bedrift i sig. I stället för att föra in engelskspråkiga ordspråk och 60-talsmarkörer (sällan ett framgångsrikt tillvägagångssätt, om du frågar mig) så behåller hon konsekvent de svenska uttrycken, även när de måste te sig märkliga i engelska språköron (som fästmannen som inte är mycket ”to hang in the Christmas tree”) så funkar det ändå för att signalera en distinkt plats, tid och personlighet.
Jag läste Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö för en bra massa år sedan men fick nu anledning att återvända till den, om än i översättning. Vad jag minns tyckte jag om boken redan då, men hade lite svårt att hänga med i slutet. I de sista kapitlen speedas tempot upp då de sträcker sig över många år och slutet är allt annat än givet, på ett Nesser-skt vis. Jag kom inte ihåg slutet och nu gjorde det mig oväntat glad. Jag tror att när jag läste boken första gången så var jag mer ute efter en konventionell deckare och förväntade mig inte en författare som vill leka och utmana läsaren.
Det är en utmärkt bok om du vill ha svensk sommarnostalgi blandat med en realistisk berättelse som inte är alltför tung, men ändå lite lagom nordic noir. Det är också en ypperlig läsrekommendation till engelskspråkiga bekanta som vill prova på svensk litteratur.
Publicerad: 2020-09-14 00:00 / Uppdaterad: 2020-09-13 22:07
Inga kommentarer ännu
Kommentera