Sex. Död. Religion. Knutby-dramat har allt, och det är just därför som det är svårt att få nog av det. Men frågan är om inte gränsen faktiskt är nådd vid det här laget.

Jonas Bonniers Knutby är en dramatiserad version av de händelser som ledde upp till att kvinnan som i media kallades för Barnflickan sköt ihjäl ”Pastorns” fru och allvarligt skadade en annan församlingsmedlem. Pastorns första fru hade för övrigt omkommit under mystiska omständigheter ett par år tidigare. I Bonniers bok får personerna bakom dramat liv, de ges en röst, motiv och tankar. Vi får följa ”Pastorns” första fru när de anländer till Knutby, och hur församlingen liksom relationen till hennes make utvecklas. Halvvägs genom boken avlider hon enligt beskrivning ovan, och Bonnier ger en egen förklaring till hur det gick till. Efter det fokuserar boken istället på den kvinna som i medierna kallats för Kristi Brud. Antalet sexscener ökar dessutom dramatiskt. 50 Shades of Grey får se upp, för här är det inte BDSM, utan något betydligt snuskigare – Gud själv har trätt in i sängkammaren. Eller bilens baksäte, snarare.

Knutby är förvisso välskriven, men blir aldrig riktigt spännande. Det senare är inte författarens fel, utan beror på att media redan har tröskat Knutby-dramat fram och baklänges, spekulerat i de inblandades motiv, deras psykiska hälsa och deras tro. De inblandade har också uttalat sig i media inte bara en, utan oräkneliga gånger. Det här är heller inte den första bok som skrivs om Knutby (och om jag får gissa är det inte heller den sista). Bonniers bok ger inga nya insikter, utan är bara en dramatisering av vad som hände – något vi redan har fått ta del av! Faktum är att jag inte ens är säker på vad boken är bra för. En annan fråga är hur pass etiskt det är att blanda fakta med fiktion på det här sättet. Bonnier beskriver i boken tankar och motiv som han rimligen inte kan ha en susning om.

En rolig grej i boken är Bonniers försök till pseudonymisering av de inblandade. Inte heller det förstår jag poängen med, det är uppenbart exakt vem som är vem – men jag kan lova att Bonnier skrattade högt när han tänkte ut namnen. Alexandra blir Mikaela, Sara blir Anna, Helge blir Sindre Forskmark – och så det enormt vitsiga namnet Eva Skog. Kvinnan som kallats för Kristi Brud heter som bekant Waldau i efternamn, och Wald är skog på tyska.

Vitsigt.