En ung kvinna, Zabo, reser norrut på Mississippifloden från New Orleans. Året är 1863 och hon ska söka reda på sin gammelfarmor. Det amerikanska inbördeskriget rasar och Konfederationen håller på att tappa kontrollen över Louisiana. Resan är livsfarlig: skogarna och träskmarkerna kryllar av gerillasoldater, spillror av Syds armé. Nordstatarna avrättar vem som helst på minsta misstanke om sympati med rebellsidan.

På en ensligt belägen egendom i det gigantiska floddeltat, dit Unionens bepansrade kanonskepp inte vågar sig på grund av risken för grundstötning, hittar Zabo sin gammelfarmor Isa.

Den som läst tidigare album i serien Resande med vinden känner redan Isabeau de Marnaye, eller om man kanske borde säga Agnes de Roselande…

Nu har hon blivit gammal, hela 98 år. Flickan från kajmanträdet utspelar sig på två olika tidsplan. Dels är det som sagt 1863. Dels berättar Isa sitt långa liv från sent 1700-tal och framåt.

Serieskaparen François Bourgeon arbetar i den realistiska skolan och hans detaljerade bilder är i en klass för sig. Läsaren tas på en oförglömlig färd genom Louisiana. Det vattensjuka och föränderliga deltalandskapet är detta albums verkliga huvudperson.

François Bourgeon har sin vana trogen studerat naturen och faunan. Han har efterforskat gamla fotografier så att dräkter och miljöer ska kunna återges trovärdigt. Det är ett imponerande projekt med tanke på att berättelsen rör sig inom stora tidspann. I de äldre tiderna bar överklassmännen fortfarande pudrad peruk. Mot slutet är det i stället stora skägg och polisonger som gäller. Segelfartygen har börjat få konkurrens av ångkraft.

För alla som tjusades av Resande med vinden, ett serieepos i fem album som kom på svenska på 1980-talet, är Flickan från kajmanträdet måsteläsning. Teckningarna gör inte någon besviken, men med handlingen är det inte lika väl ställt.

François Bourgeon vill så mycket med sin Isa. Hon har levt ett händelserikt liv, ständigt indragen i de politiska orättvisorna som präglar den franska kolonisationen av Afrika, Karibien och Louisiana. Bland annat undslipper Isa nätt och jämt ett blodigt slavuppror med livet i behåll. Och hon får ett oäkta barn som hon mödosamt uppfostrar på egen hand. Men serierutorna och sidorna räcker inte till. François Bourgeon komprimerar händelseförlopp och lägger in långa sjok styltig dialog. I stället för att sätta ihop engagerande och karaktärsbyggande intriger, det som fungerade så bra i de första albumen, blir det ett återkommande redovisande.

Hur som helst vill jag ändå rekommendera Flickan från kajmanträdet. Vid en jämförelse med de äldre albumen är det tydligt att François Bourgeon ytterligare utvecklat sitt mästerliga bildspråk. Dessutom är det speciellt med en tecknad serie vars främsta huvudpersoner är kvinnor och där skildringen spänner över sju decennier.