Lukas återkommer till sitt föräldrahem, 10 år efter att han tre dagar innan studenten försvann spårlöst för att tre veckor senast återfinnas svårt skadad. Andra hade inte lika tur. Två andra personer försvann på liknande sätt -skillnaden är att de aldrig återfunnits. Vad hände egentligen Lukas och de andra? Och varför fick Lukas komma tillbaka, när ingen annan fick det? Vad var innebörden i att ett träd sattes i brand innan samtliga försvinnanden?

Samtidigt med Lukas återkomst flyttar Anna och Daniel in i den gamla prästgården. Men huset väcker stark oro hos Anna, en oro som inte direkt stillas sedan hon hittar ett nedgrävt järnkors i trädgården. Är det någon som vill dem illa? Vem i sådana fall?

Kristina Ohlssons Sjuka själar är antagligen den mest spännande bok jag läst – eller snarare lyssnat på. Att lägga ifrån sig hörlurarna innebar mer eller mindre panik – vilket jag löste genom att helt enkelt inte sluta lyssna särskilt ofta. Jag lyssnade på den så fort jag kunde, och när jag inte kunde hittade jag på ursäkter för att lyssna ändå. Vaknat klockan 4 på morgonen? Lika bra att lyssna lite. Jobba? Äsch, jag ägnar mig åt de arbetsuppgifter där jag kan lyssna samtidigt! Inget för mig? Bra, då blir det lyssning. Historien är spännande, skickligt berättad och har precis lagom mycket cliffhangers.

TYVÄRR sabbades historian totalt av det genomdåliga slutet. Inte nog med att det var det olyckligaste någonsin – slutet i Romeo och Julia framstår som lyckligt i jämförelse – det saknade dessutom varje uns av trovärdighet. Nästan så att överdrifternas mästare Lars Kepler hade skämts. Det näst intill pinsamma slutet gör att jag tyvärr kan jag inte rekommendera boken. Synd på så rara ärtor.