Att vilja ta livet av sig behöver inte betyda att en vill dö. Det kan handla om att livet där en befinner sig känns övermäktigt att hantera. Att det känns skönare att inte få finnas, både för sig själv och faktiskt för omgivningens skull också. Dessa existentiella tankar drabbar tyvärr människor i alla åldrar och många håller tankarna som förbjudna, bär sin depression som sin sista droppe vatten. I hemlighet för andra.

I debuten Befriad möter vi Matti 38 år som är precis där. Han vill bli fri. Matti är trött på att vara vemodig och less på att tvinga på sig sin familj sitt mörker. Tvillingsönerna och frun ska slippa honom. Han beslutar sig för att gå samma väg som sin pappa och fler manliga släktingar bakåt i leden. Han ska ta sitt liv. Men Matti vill inte göra som sin far som hängde sig i Mattis rum. Nej, här ska tas hänsyn till familjen, och ett bra avskedsbrev ska också författas. Han säger att han har en krånglig artikel att jobba med och tar bilen till barndomens sommarhus i de värmländska skogarna för arbetsro. Där ska han göra bokslut och sedan ta livet av sig.

Till en början tar han hjälp av naturen. Han omfamnar myllan och insuper sjön, tillåter sig att bli del av detta. Att bestämma sig för att dö är inget lätt beslut. Det är oåterkalleligt och drabbar fler än en själv. Mötet med sommarhuset och allt omkring skakar om Matti riktigt ordentligt. Minnen som legat i dvala vaknar och pockar på. Alla dessa viktiga män i Mattis liv som satt prägel samt format hans liv. De som valt att dö men också de som ålderdomen tagit. De knackar på hos Matti nu. Nu när han laddar för att dö dyker dåtiden upp och blir mer närvarande än någonsin. Den bråkar och lämnar honom inte ifred för att skriva klart avskedsbrevet eller ta sig av daga så snabbt som Matti tänkt sig.

Detta är en långsam och isolerad roman. Den dröjer vid detaljer och minnen och väjer inte för det jobbiga. Huvudpersonen Matti befinner sig kroppsligen i nutid, men hela hans medvetande är i det förgångna och därför verkar han våga öppna sitt medvetande bakåt. I morgon har han inte tänkt att finnas längre, och då behöver det inte lämnas plats åt framtiden. Istället översköljs vi läsare av minnesfragment från Mattis barndom, tonår och ända fram till nutid. Allt smärtsamt, ensamt upplevt.

Det känns ”manligt”, kargt och sorgesamt men inte unikt att Matti hamnar allena med sitt bråddjupa grubbel. Han vet att hjälp finns att få och hur han skulle kunna erhålla den. Han känner till psykakuten och tanken fladdrar till vid att kontakta en sund granngubbe på landet, men ensam-är-stark-hållningen tycks cementerad hos Matti. Jag vill kliva in i boken och be honom tänka framåt och våga vända sig utåt. Be honom att våga tro på att hjälp och lindring finns att få.

Men. När det levande inte står vid Mattis sida kliver någonting annat in i handlingen. De döda börjar tala med honom. Vad är det de säger? Vad vill de honom därute på landet, bland ensligheten?

Befriad är en modig debut. Huvudpersonen håller visserligen sin depressionen hemlig, men inte för mig som läsare. Trots att den för mig presenteras med all sin tydlighet känner jag mig emellanåt utesluten från berättelsen. Visst, det är en bok om en mans kamp, men jag önskar en tydligare ingång till Mattis värld. Allt han erfar står mig lite vid sidan av. Jag förstår vad han går igenom, men jag känner det inte alltid. Det är som om Matti knyter sig även inför mig som läsare.