Utgiven | 2013 |
---|---|
ISBN | 9789100137762 |
Sidor | 376 |
Det verkar vara en liten men betydande trend, voodoo och voodoo-zombies i Stockholm. The World of Voodoo-serien av svenska författare med handling i Sverige var först ut. Sedan påbörjade Andreas Roman en trilogi av voodoo-utövning i Stockholm och nu precis har jag läst ut Skuggpojken av Lucifer. Lucifer – pseudonym för Carl-Johan Vallgren som med den här boken debuterar som deckarförfattare. Det känns som om CJV försöker beta av alla genrer som finns och jag var efter skräckisen Havsmannen lite besviken och hade inte allt för stora förväntningar på Skuggpojken.
Deckare är lite av min guilty pleasure och trots att jag slukar dem närhelst jag kommer åt är det inte många som jag faktiskt gillar och känner att jag kan rekommendera. Skuggpojken är dock en sådan bra bok att jag kan rekommendera den. För det första är den skriven med ett språkligt flyt som är riktigt bra och som låter läsaren bara föras fram och koncentrera sig på handlingen. Då ställs det ju också högre krav på handlingen och trots att jag inte älskade allt så var den en bra historia med flera vändpunkter som aldrig kändes krystade.
I Skuggpojken träffar vi Danny Katz, ett språkgeni med bakgrund i säkerhetstjänsten som efter heroinmissbruk sadlat om och jobbar som översättare. Danny kommer vi att få träffa i fler böcker framöver, det är redan bestämt, och det som berättas om hans tidigare liv kanske inte alltid blir avslutat, men utan öppna frågor – ingen fortsättning. I Skuggpojken är Danny tämligen stabil både vad det gäller sitt nyktra beroende och sitt arbete. Men så helt oväntat blir han kontaktad av en före detta kamrats hustru. Den före detta vännen Joel Klingberg är försvunnen och innan försvinnandet hade han uppträtt något jagad och nämnt att Danny Katz var den enda han litade på. Därför vill nu hans mycket vackra hustru att Danny hjälper henne i sökandet efter hennes man, efter att polisen lagt ned utredningen. Stabil eller inte, Danny skulle behöva de där extra pengarna som uppdraget erbjuder och han har heller inget emot att umgås lite med den vackra kvinnan.
Joels försvinnande är inte familjens Klingbergs första tragedi. Knappa 40 år tidigare försvann Joels storebror från en tunnelbanestation. Kidnappad av en vänlig medpassagerare som tycktes hjälpa pojkarnas stressade pappa. Försvinnandet påverkade familjen negativt länge och föräldrarna valde senare att ta sina liv och lämnade Joel Klingberg med större skuldkänslor och i ensamhet. Joel Klingberg växte upp i senare tonåren hos sin farfar, en välbärgad affärsman som startade sina affärer på Dominikanska republiken – dit familjen fortfarande har anknytning.
Var är voodoon i det här? Det är lite ledtrådar här och där i boken, mystiska paket med fanor och dockliknande attrapper. Anknytningen till Dominikanska republiken, granne med Haiti; en av de mest kända platserna för voodoo-religionen. Och de försvunna pojkarna, är de döda eller lever de? Danny agerar som en detektiv och följer upp trådar, han blir ditsatt och misstänkt för hemska brott. Med kontakter både från säkerhetstjänsten men också från det förflutna i missbrukarkretsar har Danny trots allt ett kontaktnät som erbjuder skydd och möjlighet till flykt och undanhållande. Snart innebär sökandet efter Joel Klingberg inte bara lite extra pengar utan är något Danny gör för att rädda sitt eget liv.
Flytet och de många vändningarna är bokens starka sidor. Kretsarna som beskrivs känns verklighetstrogna och trovärdiga. Det känns som att CJV lagt ned mycket arbete på research för att kunna beskriva längtan efter heroin och de fruktansvärda ställen en heroinist till slut blir utelämnad till. Danny gör en resa inom sig själv (här ser vi troligen en spinnoff till kommande bok, hans fadersarv) men också inom Stockholms missbrukarvärld. Dessutom bekantar Danny sig med den överklassmiljö som Joel Klingberg härstammar från.
Med psydonymen Lucifer kan det antas att CVJ försöker distansera sig från subjektivt skrivande och ge sig in i en roll för att skriva deckare à la noir och han lyckas ypperligt. Trots att det är en gassande sommardag som xx storebror försvinner så känns boken helt igenom som gråmulen dag med duggregn och mörkt sinne.
Publicerad: 2013-12-28 00:00 / Uppdaterad: 2013-12-28 00:35
En kommentar
Tackar för den fina recensionen. Har mest följt CJV:s inom den musikaliska sfären men kanske borde ta en titt även på hans verk inom det litterära fältet.
#
Kommentera eller pinga (trackback).