Sofia går i femman och är en så där lite avig tjej som inte riktigt hittat sin roll. På rasterna antingen fikar hon med träslöjdsläraren Niklas eller tittar på när killarna spelar basket. Ibland är hon med och spelar, i alla fall om söte Leo i parallellklassen frågar, men det ses med lite oblida ögon av de andra tjejerna.

”Nu fortsätter vi! Det står 1-0”, skriker Fredde.
Men det känns inte på samma sätt nu. De där kommentarerna från tjejerna på bänken sitter kvar i mig. Det är som om de skjutit mig med var sin giftpil. Hela tiden känner jag deras blickar från bänken. Jag vill inte längre göra mål. Jag vill vara mer som en vanlig tjej. Någon som lufsar runt och är lagom tafatt på basketplanen och inte gör mål mer än vid osedvanlig tur. Eller som sitter välsminkad och prydlig på bänken.

Det är förkrossande hur mycket det här med att växa upp kan vara att begränsa sig, att infogas i snäva könsroller och hierarkier. Kanske är det allra mest påtagligt så här när allt är nytt och alla lite osäkra. På gränsen till tonåren.

Till råga på allt berättar Sofias föräldrar att de ska skiljas. Plötsligt måste man välja vilka grejer man vill ha hos mamma eller pappa, när man ska vara var. Vem som ska bli ledsen om man saknar den andra. Föräldrarna är omväxlande gråtfärdiga och fejkglada. Gång på gång säger de att hon måste förstå och att det kommer kännas bättre snart.

Sofia vill inte förstå. Hon vill ju bara att allt ska vara som vanligt. Tryggt och hemma och som vanligt. Allra minst vill hon att föräldrarna ska träffa andra. Och inte vilka andra som helst: plötsligt en sen kväll hos mamma smyger Sofia upp och möter träslöjdsläraren Niklas i vardagsrummet.

Bättre snart är en vardagsnära skildring av turerna på vägen mot att fatta att ens föräldrar faktiskt fortsätter att vara ens föräldrar även om de inte är tillsammans längre. Om turerna på vägen mot tonåren, mot vänner man kan prata med och kanske också mot en spirande romans? Säkert har den en hel del både igenkänning och hopp att erbjuda sina unga läsare. För det blir ju faktiskt bättre.