Recension

: Den farliga leken
Den farliga leken Mari Jungstedt
2010
Albert Bonniers förlag
4/10

Semesterspänning

Utgiven 2010
ISBN 9789100124397
Sidor 376

Om författaren

Fotograf: Ulla Montan

Mari Jungstedt är född 1962 och bor i Nacka med sin man och sina två barn. Sina somrar tillbringar hon på Gotland. Hon har arbetat som journalist inom radio och TV, bland annat på Ekot, Rapport, och som nyhetsankare på SVT:s regionala nyhetsprogram ABC. Hon har även varit programledare för Förkväll i TV4. Numera är hon författare på heltid.

Sök efter boken

Sommar är tid för deckare tänker jag när jag hugger in på Mari Jungstedts åttonde kriminalroman om kommissarie Anders Knutas på Gotland. Där är det novemberrusk som blir till december och jul- och nyårsfirande innan mördaren är gripen. Det känns så långt som möjligt från den sommaridyll som jag befinner mig i just nu, det gör mig något distanserad redan från början, jag vill inte veta av det där mörkret redan nu.

Men det är en spännande intrig som Mari Jungstedt presenterar inledningsvis och det krävs bara några kapitel för att den där ”jag måste bara veta hur det går-känslan” infinner sig. Jenny har gått från att vara vilken tjej som helst på gymnasiet på lilla Gotland till att bli världsberömd fotomodell på bara ett år. När hon återvänder till Gotland för att göra en stor modefotografering med Sveriges just nu mest omtalade fotograf Markus hittas han grovt misshandlad i sin stuga. Under tiden som Markus svävar mellan liv och död på intensiven på KS pågår en febril jakt på hans mördare. Parallellt med den historien löper berättelsen om Agnes. Liksom Jenny spåddes hon en lysande framtid som modell, men istället blev hon sjuk i anorexia och befinner sig istället på en anorexiklinik i Stockholm.

Precis som sig bör i sådana här böcker presenteras ledtrådar och spår att följa, personers liv, möten och öden ska pusslas ihop med varandra. För mig är den största behållningen med att läsa deckare just denna kartläggning, att få en pusselbit i taget, att inte veta, att komma lite närmare det som tilslut blir en slutgiltig bild. Tyvärr är pusslandet i Den farliga leken inte tillräckligt komplicerat, spåren leder inte tillräckligt långt bort, tillräckligt djupt, tillräckligt fel. Det är som att det går lite för lätt för Knutas och hans medhjälpare.

Jag har bara läst en bok tidigare av Mari Jungstedt och handlingen i den boken var snarlik handlingen i Den farliga leken. Det är unga kvinnor som står som huvudpersoner och offer, kvinnor som på ett eller annat sätt skulle kunna ha ett ansvar för det våld som riktas mot dem. Det handlar inte om att skuldbelägga kvinnorna utan jag ser det snarare som ett sätt att nyansera bilderna av offer och förövare. Gärningsmännen har därför ofta ett förflutet som just offer. Jag kan tycka att det är synd, som att det skulle göra deras brott mindre grova, eller mer förståeliga.

De förutsägbara sluten då mördaren hamnar ensam med huvudpersonen på valfri ödslig plats (uppenbarligen finns det rätt många sådana på Gotland om vintrarna) känns också mest bara gjort. De dramatiskt blodiga polisjakterna ger sällan något eftersom det är i de oväntade vändningarna som spänningen finns.

Trots detta sträckläser jag Den farliga leken med glädje, visserligen mest för att jag vill att den ska vara slut, men det är lite lagom med spänning i solstolen.

Emelie Novotny

Publicerad: 2010-07-12 00:00 / Uppdaterad: 2012-07-20 10:49

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3794

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?