Utgiven | 2007 |
---|---|
ISBN | 9789146211075 |
Sidor | 238 |
Orginaltitel | Der Fuchs war damals schon der Jäger |
Översättare | Karin Löfdahl |
Först utgiven | 1992 |
För några timmar sedan tilldelades Herta Müller årets Nobelpris i litteratur. Det är inte svårt att förstå varför. Utan att på något sätt påstå att Müller är min absoluta favoritförfattare måste jag tillstå att hon är något helt Särskilt. Hon är inte utbytbar.
I Redan då var räven jägare kretsar Müller kring teman som ständigt återkommer i hennes böcker. Historien, Rumänien under Ceausescu, är ständigt närvarande och ändå undflyende. Här finns förbjudna böcker, hemliga nycklar, misstänkliggjorda bekantskaper, ständig övervakning, hot och förtryck, men det framgår sällan vad det är exakt som huvudpersonerna gör, vad det står i de skrifter som måste gömmas undan som är så förbjudet. Och kanske spelar det ingen roll, kanske fungerar uppror och förtryck på ett annat plan, ett där detaljerna egentligen är oviktiga.
Redan då var räven jägare handlar om ett par väninnor, Adina och Clara, som närmast av en slump hamnar på olika sidor i diktaturens kantiga maktspel. Clara får ihop det med en man som visar sig tillhöra den säkerhetstjänst som trakasserar Adina och hennes vänner. Förhör och påtryckningar begränsar alltmer deras vardag, ger dem mindre och mindre yta att röra sig på. Klaustrofobin är påtaglig och varje gång Adinas lägenhet genomsökts i hennes frånvaro har en ny tass på det rävskinn hon som barn fått av sin mor skurits av. Bara för att markera att makten inte ligger hos henne.
Det är på ett plan en oerhört konkret, praktisk och fysisk berättelse om myllret av människor och strategier i diktaturen, om de som väljer att fokusera på något annat och de, som Adina och hennes vänner, som inte står ut, som omöjligt kan acceptera livet under rådande villkor, men har svårt att hitta några alternativ.
Samtidigt finns en närgången distans i berättandet. Man kommer aldrig karaktärerna inpå livet hos Müller. Som att man kan se varenda por i ansiktet på dem, men aldrig läsa uttrycket i deras ögon.
Det är ingen bred och lättillgänglig författare som akademien har valt i år. Eller snarare, det är en författare som måste läsas Särskilt, som något annan än vanlig prosa, som poesi, modern dans eller klassisk musik. Som läsare måste man släppa greppet, hitta en ny tillvaro i att kanske inte alltid logiskt förstå och därifrån kunna le åt den karga humorn, svepas med av språkets kompakta intensitet och fascineras av hennes återkommande symboler och poetiska hang-ups. Det är egentligen inte svårt. Det är bara annorlunda. Särskilt.
Publicerad: 2009-10-09 00:00 / Uppdaterad: 2013-03-12 18:06
En kommentar
Inser att jag har Redan då var räven jägare ståendes i bokhyllan, kanske kan få anledning att läsa den nu!
#
Kommentera eller pinga (trackback).