Matildas katter är, vilket står klart för alla läsare redan från första sidan, inte helt vanliga katter: det handlar om ett lejon och en tiger. Matilda själv nämner dock inte detta faktum, för henne är de bara väldigt stora, och att alla blir rädda när de går på stan framstår för henne som lite av ett mysterium.

Matildas katter är Jan Lööfs första bok med en flicka i huvudrollen och det är också den första bok han skapat i datorn. Men både figurerna, färgerna och historien känns Lööfska ändå. När Matilda går på stan lurar mystiska män i hatt bakom hörnen och man skulle lika gärna kunna befinna sig i Ta fast Fabian eller Historien om det röda äpplet. Dock är det här en bok för lite mindre barn, med stora bilder och lite text. Katternas storlek är det som hela historien bygger på: Matilda kokar 20 liter köttsoppa varje dag och borstar kattänder med toaborsten. Ett lejon och en tiger är heller inte de mest smidiga djur att ha i sängen, och så snarkar de jättehögt.

Slutet av boken återställer allt till sin rätta ordning, och den klassiska bilderbokssagan är all. Blinkningar till klassikerna finns också boken igenom i Lööfs bilder: på väggarna hemma hos Matilda hänger tavlor med kända barnboksfigurer som Barna Hedenhös och Lillan från Kattresan. Det är en enkel bok, men omedelbart fängslande, och med Lööfs vanliga eleganta stil. Kanske är Matilda till och med lite mer uttrycksfull än hans tidigare huvudpersoner, och i minimala förändringar i hennes ansiktuttryck lyckas han fånga sinnestämningar mycket bra – liksom för övrigt också hos katterna.