Alf Ahlberg (1892-1979), var humanist och filosof, författare, översättare, kritiker och föreläsare. 1932-1959 verkade han som rektor för Brunnsviks folkhögskola i Dalarna.

I boken "Alf Ahlberg – en filosof och folkbildare för 2000-talet", lyfts han fram på nytt av Thure Jadestig och Jonas Hartelius. I åtta kapitel, fyra vardera, visar de på hur aktuell Ahlberg är för vår samtid och berättar om hans verksamhet och tankevärld. Mycket signifikativt för honom var hans eget exlibris (bokens enda illustration, förutom omslagsbilden), ritat av Einar Forseth. Det föreställer S:t Göran, som strider mot "oförnuftets drake", enbart med hjälp av en stiftpenna och bläck.

Ahlberg kämpade för humanismen, en kristen humanism, för de mänskliga rättigheterna och för demokratin och var en av de första i Sverige, som skrev kritiskt om nazismen. Han var en av 1900-talets allra mest produktiva svenska författare, skrev mängder av böcker, hundratals artiklar i olika tidningar och översatte 170 böcker till svenska, främst från tyska och engelska. Jadestig beskriver honom som ett språkgeni, "som utförde sina översättningar direkt vid skrivmaskinen – säkert och fort."

Ofta läste han först en bok, skrev en anmälan för någon tidskrift, gjorde en fullständig översättning och sedan en sammanfattning i en längre uppsats, som till slut trycktes i en essäsamling.

Han varnade för Västerlandets historielöshet, för våldsromantik, för den naiva dyrkan och missbruket av tekniken och förespråkade en saklig debatt utan personangrepp. Dessa är några av många stora frågor, som ryms i denna lilla bok, som är en mycket detaljerad och allmänbildande introduktion till de vidare studier av Ahlbergs verk, som författarna uppmanar till. En lämplig plats för detta studium skulle, enligt Thure Jadestig, kunna vara Ahlbergs eget efterlämnade bibliotek, "en unik kulturskatt", med flera tusen böcker, som finns i en särskild sal på Västerås stifts Stiftsgård i Rättvik.

Jonas Hartelius anger huvudsakligen fyra skäl varför man idag ska studera Ahlberg:

han var en av 1900-talets mest produktiva författare, han var en ledande förespråkare för sin tids kämpande humanism, han var en kulturell brobyggare mot Europa och han var en engagerad pedagog och föreläsare som uppmuntrade till självreflexion

Av de många böcker han skrev är kanske verket "Filosofins historia" I-VI (1925-28), utkommet i flera upplagor, det allra mest kända. "Han var en mästare att smyga på människor kunskaper och insikter – stillsamt, försynt och tankeväckande", skriver Jadestig, som varit Ahlbergs elev.

Jadestig och Hartelius menar att många i de yngre generationerna inte känner till Ahlberg, trots att hans tankar lever och frodas i vårt samhälle och är en del av den kulturella bakgrunden.

Författarnas stora engagemang och beundran för Alf Ahlberg, gör att de lyckas väl med sitt syfte: att väcka intresse för honom, även om jag tror att boken hade blivit ännu bättre och mer lättillgänglig med belysande bilder och fotografier.