Klassiska pusseldeckare av Agatha Christie-snitt, det ser man inte ofta nuförtiden. Alla ska pyssla med socialrealism och massmördare och utdragna fingernaglar och våldtagna spädbarn och kannibalism.

Nu är det väl i och för sig så att Hur det skedde ska jag ej förneka inte är skriven nuförtiden eftersom den utkom i Polen 1959, men inte lyckats släpa sig över till Sverige förrän nu. Synd och skam.

Men man kan väl få låtsas. Joe Alex är en deckarförfattare med skrivkramp som får en inbjudan att besöka sin gode vän Ian Drummond på dennes herresäte. Som ni kanske hör befinner vi oss i England, på landsbygden, vilket ju gör det hela än trevligare. Finns det någon mer mordisk miljö än det lätt förfallna engelska herresätet där butlern slår i klockan och herrarna röker cigarrer i biblioteket efter maten?

Ett mord följer. Som alltid.

Joe åker till godset för att undersöka seriositeten i vissa hot som hans vän Ian och hans forskarlag utsatts för. De forskar på något av stor vikt för den nationella säkerheten och är alltför uppslukade av sitt arbete för att ta hotet på allvar. Själv är han desillusionerad och trött, och, tycker han själv, ensam i världen. Nog kan han åka ut till Ian och luska lite.

Och sin musa?

Henne återfinner han snabbt – bara för att upptäcka att intrigen i hans nya roman blir verklighet framför hans ögon. Nu gäller det bara att lista ut hur romanen ska sluta – och om bokens mördare också är verklighetens dito. Jag gillar verkligen att Joe Alex skriver om Joe Alex som kommer till ett gods på landet och skriver om Joe Alex som kommer till ett gods på landet. Riktigt smaskiga karameller.

Det är ett fynd Fabulera har gjort, och märkligt nog känns den här nästan femtio år gamla boken som en frisk fläkt.