Stina Wirsén kommer i höst ut med en ny bok för de allra minsta, som återigen handlar om de fem tygdjuren från Vems byxor?. Den byggde på skillnaden mellan olika former: djuren skulle klä på sig och tog fel kläder vilket såklart inte funkade eftersom kaninen hade långa öron men katten små, eftersom fågeln hade långa, jättesmala ben medan nallen var mer rundhyllt. Det var en typisk ”rätta till felen”- bok: på ett uppslag är allting fel, på nästa blir det rätt. Vem är arg? handlade om två av de fem djuren men här var tematiken mer moralisk, djuren bygger torn av klossar och blir arga på varandra, slåss nästan och blir sen sams.

I Vem blöder? gäller problematiken allas behov av tröst och uppmärksamhet. De fem djuren bygger något tillsammans och när katten gör sig illa hämtas det plåster och tröstas. Därefter råkar kaninen slå fågeln på näbben och utesluts ur omsorgen och bygget. Han känner sig skyldig och utanför, men när han själv får ont får han de andra att åter bry sig om honom. Att kaninens smärta nog snarare är psykosomatisk än fysisk är tydligt, och visst känner man igen sig i behovet av att få bli ompysslad och omtyckt. Det är en fin liten bok, med ett på samma gång självklart och oväntat händelseförlopp.

Bilderna är bärande i berättelsen, och de är mycket välgjorda och uttrycksfulla. De fem djuren har tydligt utmejslade personligheter enbart genom sina utseenden, eftersom det oftast inte går att veta vem som säger vad i dialogen och texten i övrigt är sparsam. Ofta är den faktiskt överflödig: det går lätt att förstå historien bara genom att titta på bilderna. Boken har ingen sensmoral, den bara är, vilket är befriande. Dock kan den nog vara litet otäck på sina ställen, i alla fall tyckte jag det när blodet sprutar och det blir ett jack när katten sågar sig i benet.