Som en hyllning till gamla hjältar närmar sig Bear en ny genre i Dead Lines. På ytan en rysare lika god som någon publicerad i serien "Alfred Hitchcock berättar skräckrysare om…" och det är själva problemet. Han har gjort en bok av något som egentligen är en novell. En ny typ av telefon har den udda bieffekten att gränsen mellan de döda och de levande suddas ut. För Peter Russell vars dotter föll offer för en seriemördare ett par år tidigare får detta en del jobbiga konsekvenser.

Det känns tunt, spretigt och ointressant men värst av allt, det är inte skrämmande. De tillfällen som finns till långsam, utdragen och nervpirrande spänning känns mest tråkiga och man vill otåligt komma vidare i historien. En dålig egenskap hos en klassisk spökhistoria och alldeles för dåligt för att vara Bear. Det är rätt enkelt att lista ut vem som är skurken och jag får en känsla av att transportsträckorna är utfyllnad för att göra detta mindre uppenbart. Det fungerar inte. Dead Lines är snabb och enkel läsning, till och med på engelska, med sina 295 sidor. Utan transportsträckor hade historien aldrig kommit i närheten av romanlängd. Synd att han pressade det. Som novell hade den kanske kunnat hålla tempot uppe bättre. Jag förväntar mig väldigt mycket mer av en av världens mest framstående sf-författare. Tråkigt.

Tittar man lite djupare ser man att han har rätt mycket högre ambitioner än en enkel spökhistoria. De teman som egentligen behandlas är sorg, saknad och att våga släppa taget. Sett ur detta perspektiv är det en mer lyckad historia. Hur lyckas man gå vidare efter förlusten av ett barn? Inte är det lätt men man måste våga släppa taget om minnena och inte leva i det förflutna. Både för sin egen, familjens och, som i fallet i Dead Lines den avlidnes skull. Nu spelar det mindre roll om denna del fungerar om inte helheten gör det och det gör den inte. Bear har alltid varit ojämn och har den senaste tiden kommit ut med mindre genomtänkta eller experimentella alster vartannat släpp. Detta växlar han med böckerna i Darwins Radio-serien. Den förra mellanromanen var Vitals.

Nej, undvik Dead Lines och plocka istället upp Darwins Radio om du inte redan gjort det. Även om den är rätt mycket tyngre läsning är det i alla fall värt ansträngningen och det är mer än man kan säga om den här boken.