En ung flicka vinner en uppsatstävling i en damtidning, priset är en resa till New York och jobb på tidningen i en månad.

Tiden i New York bli omvälvande, imponerande och avskräckande på samma gång. Att bli vuxen är att bli en fånge. Huvudpersonen, Esther, känner det som om hon är fast i en glaskupa. Hon kan se världen runtomkring sig, men hon kan inte nå ut till den, inte bli fri. Det är en äldre version av flickan som berättar om upplevelserna, distanserat, som något man ser i backspegeln och inte kan ta ögonen från fastän det bli mindre och mindre. Ett kärt men bleknande minne.

Psykisk ohälsa smyger sig på. Och snart börjar elchockbehandlingen. Självmordsförsök leder till sjukhusvistelser där elchockerna fortsätter, och den första sexuella upplevelsen leder till nära nog förblödning. ”Du är en på miljonen”, säger gynekologen till Esther, vilket är helt sant. Esther, alias Sylvia Plath, var en i sanning unik person med en monumental begåvning som tyvärr inte under sin korta livstid fick den uppskattning hon förtjänade.

The Bell Jar är Sylvia Plaths självbiografiska debutroman, vilken kom ut bara någon månad före hennes alltför tidiga död 1963. Sylvia Plath vann Mademoiselles pris för bästa novell 1951, och fick arbeta som gästredaktör på tidningen under sommaren 1952. De händelser som beskrivs i boken, försvinnandet, sökandet och självmordsförsöket, är tagna direkt ur verkligheten.

I romanen är det bästa vännen och påhänget Joan som lyckas med sitt självmord, ett självmord som tillsammans med andra omständigheter gör Esther fri. Självmordet, i slutet av boken, är klimaxet och blir vändpunkten. Esther tar sig ut ur glaskupan. Skildringen av ångesten är mycket levande, och beskrivs så som den bara kan beskrivas av någon som befunnit sig inuti glaskupan och tagit sig ut. Tyvärr skulle de psykiska problemen återkomma senare i livet.

The Bell Jar publicerades först under pseudonym eftersom Sylvia Plath var tveksam över bokens litterära kvaliteter. Hon var också orolig över boken på grund av dess självbiografiska natur, eftersom vissa personer lätt kunde identifieras. Efter Sylvias död krävde hennes mor att boken inte skulle publiceras i USA, just för att skydda de som figurerade i den.

The Bell Jar är en av mina absoluta favoritböcker. Det är en fullkomligt makalös bok, vacker, sorglig, rolig, tragisk men med ett hoppfullt slut. Tillsammans med Francoise Sagans Bonjour Tristesse är The Bell Jar en av de mest fascinerande och begåvade debutromaner som utgetts, och är i sanning också ett tidsdokument som ger en sällsam inblick i unga flickors vuxenblivande.