Utgiven | 2001 |
---|---|
ISBN | 1902593383 |
Sidor | 120 |
Språk | Engelska |
Alla har väl hört talas om de omtumlande åren i slutet av 1960-talet, kanske särskilt då 1968. Ett globalt uppror, världsrevolutionen, verkade stå för dörren. Här i Sverige ockuperade studenterna sitt eget kårhus (till vilken nytta kan man ju fråga sig). I andra delar av världen var upproret desto mer intensivt.
Ett av länderna i Västeuropa där konflikten var som allra hetast var Frankrike. I maj 1968 inleddes en inofficiell generalstrejk, efter att studenter i Paris gått ut i stora demonstrationer. Gatustrider tog över staden. Ingenting var som förut.
Det var en ny vänster som hade växt fram under 1960-talet. Många av de nya vänsterrörelserna tog avstånd från Sovjetunionens diktatur (somliga sökte sig tragiskt nog istället till en annan diktatur, Kina). Men varifrån kom då de nya idéerna? Hur såg de ut?
En av de viktigaste strömningarna inom den då ”nya vänstern” var – kanske utan att alla var fullt medvetna om det – det som kallades för situationismen. Situationismen var inspirerad av såväl marxism som dadaism och surrealism, en blandning av konst och politik. Man parar så att säga ihop Marx med Dali. En av de mest namnkunniga på området var fransmannen Guy Debord, som skrivit mycket om ”skådespelets” eller ”spektaklets” samhälle.
Gatukonst och slagord blev ett av situationismens främsta kännetecken. Bokens titel, Beneath the paving stones, anspelar på just ett av dessa slagord – under gatstenarna, stranden. Ett typexempel på situationisternas sätt att uttrycka sig.
Det var en frihetlig socialism som förespråkades, en socialism där individens tankar och känslor sattes i första rummet. Mycket handlade just om situationerna, tillfällena och tillfälligheterna, som måste utnyttjas. En revolutionär situation kunde aldrig planeras i detalj, utan bara tas till vara. Spontanism blev centralt. Och det var också något som kom att färga mycket av upproret i Paris 1968.
I den här boken samlar AK Press/Dark Star Collective ihop några av de grundläggande texterna om situationismen. Här finns klassiska texter som ”On the poverty of Student Life” (en text som för övrigt även finns i en obskyr liten svensk utgåva, vid namn ”Misären i studentens miljö”). Här finns också kommunikéer och tal av olika situationistiska grupper och individer. Och här finns en kort historik över hur de upproriska dagarna i Paris artade sig, från en demonstrants synvinkel.
Boken har ett klart kulturhistoriskt värde. Många av de pamfletter som ingår i den har sedan länge varit mycket svåra att få tag på för den intresserade. Men den är också mer värd än så – situationismen försvann officiellt kort efter 1960-talets stora orgiastiska utbrott. Men idéerna kom att leva kvar, och färga av sig. Kanske är det kvarlevor av detta vi ser idag vid de olika toppmötesdemonstrationer/-kravaller som förekommit under senare år? Kanske kan dagens demonstranter ha mycket att lära av situationismens tidiga tänkare? Och vilka lärdomar kan dagens gatukonstnärer dra av den politiserade gatukonst som situationisterna bedrev?
Publicerad: 2003-08-09 00:00 / Uppdaterad: 2009-12-12 14:31
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).