Karaktärerna i Claessons Samtal på ett fjärrtåg känns som släktingar till karaktärerna i densammes Vem älskar Yngve Frej, kanske är de också det, på samma sätt som alla karaktärerna i Samtal på ett fjärrtåg tycks vara släkt med varandra.

I Samtal på ett fjärrtåg reser Olle Andersson med tåget till den lilla staden vid skogen, där han tillbringade sina somrar som barn. Hans syster som varit bosatt där har dött och Andersson är på väg till hennes begravning, under resan börjar han bekanta sig med sina medpassagerare som alla tycks vara på väg till samma lilla stad och de tycks också alla vara släkt på något vis. Andersson som varit övertygad om att de gubbor och gummor han minns från barndomens somrar måste vara för länge sedan döda (de var ju urgamla redan då) vill inte acceptera att dessa fortfarande skulle leva och att en del av dem dessutom kommer att komma på begravningen. Han har till och med svårt att acceptera att de någonsin funnits. Att de dessutom skulle komma på begravningen tycks honom fullständigt otänkbart.

Tågresan mot barndomens sommar frammanar obönhörligen minnen från dessa förflutna somrar, som egentligen inte bara är minnen från Anderssons förflutna utan från Sveriges förflutna.

På tåget träffar han bland andra den likasinnade Erik som överväldigats av upptäckten att det finns inte mindre än nio tanter av den sorten som han trodde hade utrotats i käringpesten 1944 på tåget samt den äldre herren Alexander som gillar precis den sortens tanter som Erik trott vara utdöda.

Claessons språk känns härligt tillbakalutat och det är en underhållande liten historia han berättar. Riktigt bra svensk litteratur är i min åsikt sällsynt, men detta är ett bra exempel på sådan. Claesson är en bekantskap jag reservationslöst kan rekommendera var och en som ännu inte läst honom att göra.