Svensken som kallas för Steve har rest till Kanada tillsammans med sin kanadensiska hustru för att visa upp sin blonde och blåögde son för hennes släkt. Väl där förpassar dock svågern honom och svärmodern till Paradiset, en fallfärdig samling byggnader som brukade vara ett tillhåll för fiskelystna turister. Paradiset ligger ett par kilometer utanför den lilla byn Les Cédres vars bykrog Steve beger sig till så fort han får chansen och där lär han känna byns invånare och det Kanada de representerar.

Har man läst ett par böcker av Claesson tidigare så känner man snart igen sig. Både den typ av miljö och den typ av karaktärer som skildras är rätt typiska för Claesson även om historien råkar utspela sig i Kanada, det känns ändå väldigt Claesson och också väldigt svenskt.

Hade jag nyligen läst någonting av Claesson hade det nog känns rätt trist, som en upprepning, som att läsa om någonting man nyss läst. Men nu var det ett tag sedan jag läste något av honom och därför blir det mer av ett kärt återseende.

Hans berättelser är trots allt väldigt välskrivna och han är i många avseenden en unik författarbegåvning. Det känns därför litet trist att han tycks envisas med att skriva variationer på samma historia om och om igen. Man önskar att han kunde skriva en helt annan typ av historia någon gång, kanske helt avvika från det realistiska, med hans talang borde han inte kunna misslyckas. Nu är ju det här bara den fjärde boken jag läser av honom, så förmodligen finns det undantag och dem vill jag i så fall väldigt gärna läsa.

Men faktum är att även om man börjar kunna sin Claesson vid det här laget så går det ändå inte att bortse från att karln fullkomligen sprutar ur sig böcker som håller en högre klass än det mesta som ges ut av svenska författare och som dessutom känns mer originellt och äkta trots att han väl förmodligen skrivit varianter av samma historia 50-60 gånger tidigare. Enligt den förteckning man finner längst bak i boken har Claesson gett ut 79 böcker sedan 1961 och det var inte 1961 han debuterade, en titel från 1956 är också listad och det skulle förvåna mig om listan är fullständig.

Han är alltså minst sagt en produktiv författare och vad jag erfar dessutom pålitlig, problemet är att han kanske är för pålitlig, man vet vad man får och det kan ju kännas både tryggt och trist beroende på hur man ser på det. Minst en bok av Claesson torde det dock höra till den svenska allmänbildningen att läsa och Följ Alltid Cecilias Exempel ett alldeles utmärkt alternativ.