När man börjar läsa på allvar tycker många att det är tufft med böcker som handlar om våld och sex, som att redan dessa teman skulle innebära någonting uppseendeväckande och vara ett långfinger till finkulturen. Man klär sig i svart, sitter på kaféer, kedjeröker och läser Brett Easton Ellis American Psycho. Sedan inser man att Marquise de Sade skrev tio gånger värre redan på 1700-talet.

Jag kunde inte resa mig när jag hostade upp halvsmält säd. /…/ Jag sköt min älskade i huvudet och levern och mjälten medan jag hällde vin i ett vinglas. /…/ Jag blödde ur anus när solstrålarna glänste i levern

Citatet är hämtat ur John Erik Rileys tredje bok Vandringshistorier. Riley har stor potential att bli gymnasieintellektualismens nya långfinger. Till skillnad från Ellis, vars stil är en uppföljning av 1800-talets naturalism, försöker Riley inte chocka bara med ett våldsamt innehåll utan också med en våldsam stil. Vi läser på baksidan: "Genom att arbeta med samplingar, omtagningar, bortklippta fragment och text i olika lager på varandra har John Erik Riley fångat rastlösheten och våldsamheten i vår västerländska samtid." Karaktäristiken inbjuder recensenter att använda termer som "postmodernism" och "dekonstruktion", vilket de flesta som recenserat boken också gjort. Termerna passar sig bra eftersom ingen riktigt vet vad det betyder.

De fyra novellerna i Vandringshistorier utspelar sig i USA, Norge och Kosovo och handlar om så vitt skilda saker som en serbisk soldat, mordet på Tupac och en norsk kvinnas resa från frivillig sexuell förnedring i USA till tryggt medelklassliv i Norge.

Novellen om den serbiske soldaten, "Kvarnland 6" (från vilken citatet ovan är hämtad), är skriven i form av en intervju, där vi bara får ta del av svaren. Soldaten pratar om hur han mördat sin flickvän, knarkat, blivit våldtagen och begått våldtäkter. Soldaten pratar om allt detta med sådan kyla att läsaren inte reagerar, vilket naturligtvis också är medvetet gjort av Riley.

"Syndaflod" är också en kall novell. En kvinna bestämmer sig för att bli fullkomligt viljelös, men hennes liv utvecklar sig i så att säga motsatt riktning; det börjar med att hon ligger med 190 fiskare i San Fransisco och slutar med att hon lever svenssonliv med man och barn i Norge.

Riley har kanske inte lyckats med att, som baksidetexten säger, fånga rastlösheten och våldsamheten i vår samtid. Däremot lyckas han med att fånga den totala avtrubbningen och känslolösheten som drabbat västvärlden.

Litterärt intresserade gymnasieelever kommer att bli imponerade.