Lars Noréns senaste bok, Ingen, får mig att tänka på strängteorin. Inte för att jag kan kan förklara eller ens förstå den, utan för att den får mig så totalt ur balans. (Strängteorin är en modell inom fysiken som ämnar beskriva materiens allra minsta byggstenar.) I Ingen vänds och vrids det på självaste livets väg mot död. Orden […][...]