Mordet på statsministern en senvinterkväll 1986 har präglat landet. Händelsen har följt oss, jagat många även i mardrömmar. Oräkneliga är löpsedlarna, nyhetsinslagen, KU-förhören och böckerna, de sistnämnda skrivna av ihärdiga privatspanare. Det här är INTE ännu en sådan bok. Hans-Gunnar Axberger är INTE ute efter att ta reda på vem som mördade Olof Palme. Nej, […][...]

Yttrandefrihet är något ganska komplicerat, många missförstår vad det är. Det kan man se nästan dagligen i exempelvis sociala medier. Det vanligaste missförståndet är tron att yttrandefrihet innebär en rätt att inte bli motsagd, att andra inte får bli arga på det man givit uttryck för. Ganska banalt, kan tyckas, men ändå väldigt vanligt. Ett annat […][...]

Mikael Petersen är riksdagsman för Moderaterna. Han är gammal nog att ha vuxit upp utan datorer. Men nu är en tid då var och en kan vara sin egen publicist i sociala medier, ocensurerat. Konkurrensen är förstås stenhård om uppmärksamheten, men den som gör på rätt sätt kan gå från inga följare till tiotusentals på […][...]

Ynglingen Maksim tar avsked av sin gråtande farmor och reser med flodbåten till Kazan. Han ska börja på universitetet. Men det saknas pengar så Maksim behöver ett extraknäck. Han tar det ena påhugget efter det andra i staden vid Volga och lär känna hamnsjåare, bagare, trädgårdsanställda och allsköns trasproletariat. Maksim läser en mängd böcker – […][...]

Bofills båge på Södermalm i Stockholm lägger nog de flesta märke till, även den som normalt inte bryr sig om arkitektur och stadsplanering. Bygget är storskaligt, symmetriskt och har sin egen park, ungefär som Stockholms slott. Men det är ju uppenbart ett ganska nytt hus. Likadant med Norra Hammarbyhamnen. Husen på rad längs kajen frontar […][...]

En krets av adliga personer har en klubb i en liten rysk stad. Man spelar whist och utbringar skålar för den ryske bonden. Det är 1860-tal och tsaren har nyligen fattat beslutet att befria de livegna från sina månghundraåriga fjättror. Men i praktiken lever många av underklassens fattigaste kvar på godsen i samma beroendeställning som […][...]

Samhället för 200 år sedan har sina likheter med vår tid. Det slår mig när jag läser Gösta Arvidssons bok om Lars Johan Hierta. Är möjligen Aftonbladets grundare lite bortglömd i vår tid? Det är i så fall orättvist. Adelsmannen Lars Johan Hierta kämpade inte bara för tryck- och pressfrihet, utan också för bättre representation […][...]

Kristdemokraternas riksting avslutades i söndags. Dagens Nyheter intervjuar den mångårige partiledaren Alf Svensson. Han uttrycker en oro för att respekten för politiken urholkas. Allt fler fastnar i sociala medier, hävdar han: ”De förstår inte riktigt hur angeläget det är att stå upp för människovärdet och demokratin och de värden som hör västerlandet till”, säger Alf […][...]

I den tredje delen av Hoppets tid har den nazityska ockupationen av Belgien blivit vardag. Det folkliga motståndet tilltar i styrka. Människor gömmer efterlysta och judar, de smugglar mat till svältande och hjälper störtade piloter att ta sig tillbaka över Engelska kanalen. Tysk repression intensifieras också. Motståndsrörelsens hjältar försvinner en efter en. Rykten berättar om […][...]

En person städar det inre i en jättelik industriugn. Han arbetar med ett handhållet, mekaniserat brytjärn som får varenda fiber i kroppen att vibrera. Dammet letar sig in överallt, skyddskläderna till trots. Den krävande arbetsmiljön skulle knäcka vem som helst, men berättaren är extatisk. Genom masker och vita plastiska overallvävnader. Ja. In i ögonen. I […][...]