Spoiler alert: En viktig del av boken Charlie blir en kyckling nämns nedan. Äntligen är den här, uppföljaren på den inte bergmanska boken som handlar om barnångest! Charlie blir en kyckling var ju en relativ succé chez moi och Charlie blir en T-rex verkar, om möjligt, ännu mindre bergmansk och ännu mer om ångest. Huzzah! […][...]

What the world needs now is love, sweet love. Världen behöver, men förtjänar kanske inte, kärlek mer än någonsin detta herrans år. Mänskligheten är piskad av katastrof efter katastrof, det är svårt att ens minnas dem alla. Som tur är finns det författare att hjälpa oss bearbeta sorgen, stressen och den sociala distansen, och vad […][...]

Alberto Moravia sa att han aldrig hade kunnat skriva om det inte vore för fascismen. Fascism skapar existentialism med pukor och trumpeter. Det är något med fruktansvärt lidande som lämnar en författare ensam med orden. Kvinnan i Rom är Adriana, en enkel flicka med en skönhet som tyvärr inte är i vogue. När Adriana som […][...]

Identitet är idag en maktens plattform. Politik skapas och uttrycks genom konceptet identitet, identitet värderas och utvärderas hos andra och oss själva, identiteten är en grundläggande mänsklig rättighet och samtidigt under total granskning av andra hela våra liv. I Slumpens barn skriver Amat Levin om en svenskgambiansk identitet där svarthet och vithet båda tillskrivs honom […][...]

Den här boken är en sorgens dagbok, en terapisession där författaren Daniel Thollin är en helhet med det ensamma barnet Daniel i boken. Jag som läsare separerar den lille pojken Daniel  från Daniel Thollin, överlevare och konstnär, men historien är uppbyggd av scener eller bilder där tecknaren Thollin iklär sig barnets liv. Daniel är en […][...]

Ni minns kanske Los Colorados, det ukrainska polkabandet som slog igenom med Katy Perrys ”Hot n Cold” ca 2009? De har också en jättebra polkaversion av ”Du Hast”. Ni minns väl ”Du Hast”? Såklart ni gör, det är ju låten som ÄR laserdome, låten som ÄR känslan av en supercool promenad med bärbar CD-spelare i […][...]

Året var 2009 och jag hittade äntligen den perfekta boktiteln. I tio år tänkte jag inte på den, jag glömde den helt och hållet tills den kom upp igen som ett Facebook-minne. Som kvinna med ansvar för min egen ekonomi köpte jag boken som en investering i mig själv. Nu äger jag den. Sodomy and […][...]

Inför denna publikation har jag skrivit ett tidsinställt brev inför min nästa schemalagda recension. Ett avskedsbrev. Människor kommer att bli rasande. En bekännelse: Jag var verkligen inte så förtjust i Boye. Jag kan inte känna något starkt inför henne eftersom jag associerar henne för mycket med sönderläst kitschpoesi, som när man börjar höra stora musikaliska […][...]

Året var 1948. Farans år, kärlekens år. Krig och vansinne härjar i Europa. Världens enda hopp är Jan Seger, agent och gentleman. Det är sprit, det är älskog, det är långa meningar med väldigt mycket information som förmedlas helt utan anledning. Och boy oh boy, OM författaren klämmer in information! Patrik Berghäll skohornar in så […][...]

Jaha, den här boken ville jag läsa därför att den beskrevs som en bok som behandlar oro hos barn. Nu är det ett bra tag sedan jag var barn, men jag vill minnas att barns oro är rätt bergmansk? Charlie blir en kyckling var inte så bergmansk. Jag vet inte varför jag blir förvånad, kanske […][...]