De flesta vet väl vid det här laget vilken politisk åskådning som är Göran Greiders. Kanske känner många också redan till hans kärlek till katter, och möjligen har han tidigare publicerat dikter där hans katter fått vara med. Hans förtjusning i dessa djur verkar djupt rotad. I Greiders senaste diktsamling Katterna kommer in från mörkret […][...]

Jag var inte en Duranie på 80-talet, jag var en Spandie. Men desssa beteckningar för fans till de brittiska banden Duran Duran och Spandau Ballet kände jag inte till förrän jag läst I know this much: from Soho to Spandau. Boken är en självbiografi skriven av Gary Kemp, kompositör, textförfattare och gitarrist i Spandau Ballet. […][...]

Spandau Ballet var, och är, bandet med en riktigt bra sångare, Tony Hadley. Efter bandets splittring 1990 har Hadley ägnat sig åt en solokarriär som sångare och även skrivit musik själv. 2004 utkom hans självbiografi To cut a long story short. Titeln är hämtad från en av Spandau Ballets singlar, som även fanns med på […][...]

På Pilgatan 14 i Umeå finns Bokcafé Pilgatan, som är en kooperativ bokhandel. Författarbesök, samhällsdebatt, cafékvällar, musik och utställningar är stående inslag i verksamheten. Caféet är möblerat med stolar som har köpts av författare. Bokförsäljningen omfattar nya och antikvariska böcker. I cafédelen serveras rättvisemärkt kaffe och te. Fikabrödet och smörgåsarna är hembakta med krav- och […][...]

Den absolut bästa film jag sett på bio i år, ja på många år, var den norska filmen Max Manus i regi av Joachim Roenning och Espen Sandberg. Den handlar om den norska krigshjälten och sabotören Max Manus, som bekämpade tyskarna under ockupationen av Norge under andra världskriget. Filmen blev en gigantisk succé i Norge, […][...]

Strax före julafton 1914 fick författaren och teologen Emilia Fogelklou, då 36 år gammal, ett tjockt brev som hade skickats till henne från en för henne okänd person. Hon öppnade det först på julaftonskvällen. I det stora kuvertet hittade hon en svensk översättning av den första sången i Dantes Divina Comedia, skriven på några ljusblå […][...]

Det är början av augusti 2009 i den eleganta engelska staden Bath. Jag hör orden ovan i citatet uttalas av en irriterad ung engelska in i en mobiltelefon. Hon står utanför just the Pump Room, beläget intill det urgamla romerska badet mitt i staden, med det hälsobringande vattnet från naturligt heta källor. Här i denna […][...]

Det känns tryggt att läsa en Nobelpristagare, det är garanterad kvalitet som väntar. Språket utsökt, väl avvägt, meningar laddade med betydelse, fantasifulla och knivskarpa beskrivningar. Där finns kunskap, erfarenhet, medkänsla och inlevelse, psykologin träffsäker. Och en familjehistoria, där även de vardagliga detaljerna, och bipersonerna betyder något, allas liv värda att minnas, att beskriva. I slutet […][...]

Att läsa Carin Hjulströms debutroman Finns inte på kartan är en upplevelse, som rymmer flera moment av igenkännande. Jag återupptäcker känslan hur det var att en gång för länge sedan läsa ungdomsböcker, där ofta en driftig ung kvinna befinner sig i centrum av allt och klarar av det mesta trots initiala svårigheter. Jag tycker mig […][...]

Små, små händer runt halsen, hundratals händer runt halsen och jag får inte luft. Värst är det när de gnäller, ett konstant gnällande – en ton som fastnat i fel läge och gnider sig genom allt. Ingen berättade för mig att små barn gnällde och skrek så mycket, att det finns bebisar som aldrig sover […][...]